Det bästa som kan hända är när julstjärnan kommit på plats samtidigt som alla andras

Denna månad lanserar Ariton Förlag antologin Över ytan: 10 personliga berättelser om psykisk ohälsa, anorexi och om att vara anhörig. Eva Nysäter medverkar med berättelsen ”Skaka kalejdoskopet när du tröttnar”.

Ofta har mitt liv känts som en evinnerlig väntan på att det ska börja och det enda som händer är att jag kommer närmare döden. Var det bara så här det skulle bli?

Berätta kort om dig själv
Jag är född och uppväxt i Stockholm. Jag har aldrig bott nån annanstans förutom två år i Boston som liten, en höst och vinter i Göteborg och ett år i ett rött rum i Järna. Fast sedan som vuxen har jag hunnit med en hel del förorter runt om i Stockholm och även några år i innerstaden. Vi var fyra syskon och jag var en motvillig storasyster som svor för mycket tyckte mamma. Jag har haft en massa olika jobb och gått flera längre utbildningar.

Berätta kort om vad du skriver om i ditt kapitel i boken
Jag skriver om mina olika diagnoser jag fick som vuxen och hur jag försökt förhålla mig till dom. Och lite om alla mina olika arbeten också.

Vad läser du helst för sorts böcker?
Jag läser helst kvinnliga författare. Det beror på att jag redan läst så mycket manliga under all min skoltid och att samhället alltför länge har varit dominerat av män. Jag tycker mycket om fantasy och gärna tjocka böcker eller sådan som har flera olika delar, så jag kan leva i den världen länge. Blir alltid lite ledsen när en bra bok tar slut, blir som jag vaknar upp och känner mig tom.

Vad längtar du mest efter just nu?
Att mitt heltidsarbete som jag har haft i sommar tar slut och jag kan påbörja min tillvaro som pensionär, på 75 % i alla fall. Sedan längtar jag så klart efter att Coronatiden tar slut så jag kan åka till värmen i vinter. Jag längtar också till nästa sommar när jag inte ska arbeta heltid utan bara njuta.

Vad är ditt bästa tips för att komma över ytan när det gäller psykisk ohälsa?
Mitt bästa tips är att våga prata om det, att inte hålla allt inom mig tills jag exploderar. Och att vara snäll mot mig själv. Inte ha orimliga krav. Att försöka låta bli att jämföra mig med andra, utan utgå från mina egna förutsättningar. När jag känner mig deppig lägger jag mig med flera bra böcker och läser i några dagar, sen blir jag lite trött på mig själv och går ut i världen igen. Det fungerar och är ganska ofarligt också. Det gäller att hitta sina egna sätt och att inte tro att hela världen gått under och att det alltid kommer vara så. Att inse att jag ”har” känslor men att jag inte ”är” dem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.