Inspirerande erfarenheter
Av Ann-Sofie Lövqvist
När jag först hörde talas om mål och målsättande handlade det i stort sett alltid om idrottsprestationer och var därmed ingenting för mig. Visst kunde jag jobba mot ett mål, t.ex. för att utföra en skoluppgift, men även om jag ville klara utbildningen, så var målet inte mitt eget. Ganska sent i livet insåg jag att de konstnärer, författare och människor som hade drömmar som liknade mina egna och som hade lyckats genomföra dem också hade varit ytterst målmedvetna. Jag började därför fundera över dessa frågor. Hur gör man, egentligen?
Över mållinjen: 20 kvinnor berättar hur (Ariton Förlag, 2018) handlar om just detta. Som titeln antyder förmedlar tjugo kvinnor sina erfarenheter av målsättande. Deltagarna kommer från olika områden och har olika angreppssätt på ämnet. Många, men långt ifrån alla, arbetar som någon form av coach. Några av texterna förmedlar konkreta metoder för hur man går tillväga när man sätter upp mål och strategier, andra har mer karaktären av livsberättelse. De mål som texterna handlar om skiljer sig också åt. Det kan handla om idrottsprestationer och karriär, men också om att våga lära sig nya saker, förverkliga en dröm, bli frisk från en sjukdom eller ta sig igenom en period av psykisk ohälsa. Fokus ligger på egna erfarenheter.
Boken innehåller många tips på vad man kan göra och hur man kan tänka för att nå sitt mål. För det första är det viktigt att målet är ens eget, att det är något man själv vill och inte ett krav någon annan har lagt på en. Att formulera det rätt har stor betydelse. Ett mål ska helst innebära någon form av ansträngning, att man spänner sin båge, men måste samtidigt vara möjligt att uppnå. Det är bra om man på något sätt kan följa upp det, se sina framsteg och veta när man har uppnått det. Man bör ha målet för ögonen hela tiden i sin vardag och skaffa sig vanor som tar en närmare det. Metoderna är många, men liknar också varandra på många sätt.
Antologiformatet med många, korta texter av olika författare innebär både för- och nackdelar. Dels kan de olika texterna med sina olika vinklingar ge en känsla av splittring. Några texter är ger konkreta tips, några mer berättande, andra filosofiskt reflekterande. Beroende på var man är i livet och vad man vill uppnå känns vissa texter mer relevanta än andra. Trots olikheterna förekommer ändå en del upprepningar, samma sak återkommer i text efter text, vilket kan upplevas som tjatigt om man läser boken i ett sträck.
Men det finns också många positiva saker med antologiformen. Den visar att det finns flera metoder för målsättande. Man måste inte heller välja den ena eller den andra, man kan plocka upp det som passar en själv och ens egen situation bäst, bli inspirerad och få nya idéer. Även om vissa saker återkommer så tillför varje text något nytt. De mer reflekterande texterna och livsberättelserna kompletterar de texter som inriktar sig på metoder och vice versa. Perspektiven vidgas och motsägelserna visar sig vara två sidor av samma mynt.
När jag började läsa fruktade jag att texterna i boken skulle vara alltför inriktade på prestation och på att lyckas. Visst är några av dem det, men det finns också gott om tankar som istället pekar i motsatt riktning, att man aldrig får glömma vad som verkligen är viktigt i livet. Vi är inte våra prestationer. Den som är för fixerad på att nå sitt mål riskerar att ställa sig i vägen för sig själv. Ett av tipsen som ges i boken är att sänka kraven på sig själv och skynda långsamt. Då blir ens strävan hållbar i längden. Alla författare har inte heller nått fram utan är fortfarande på väg.
Bokens syfte är att inspirera och hos mig har den satt igång många tankar och funderingar. Alla texter berör mig inte lika mycket, men så måste det vara eftersom vi befinner oss på olika ställen i livet och har olika synsätt och behov. Kanske passar den bäst för den som är ny på området, som har en vilja eller dröm och inte vet hur den ska kunna förverkligas. Men även den som är van att sätta mål kan ha glädje av att läsa om andras personliga erfarenheter.
