Malin Forsman skriver sig frisk och lycklig

Av Agneta Geijer

Skådespelare, författare, fotograf, journalist, inspiratör och äventyrare. Det finns de som bara har ”det” och det har Malin Forsman. Tack vare bipolär sjukdom sprudlar hon av extra stark energi. Med sin charm och öppenhet smälter hon hjärtan.

Malin Forsman svartvitIngen människa går fri från svårigheter i livet. Alla lyckas emellertid inte ta sig ur dem och bli lyckliga och stabila. Men Malin Forsman har. Utan att bli kaxig och självupptagen. Utan att gå omkring med en näsa högt upp i vädret. Tvärtom är hon är ödmjukheten själv.

Vad får människor att omedelbart älska Malin? Hennes medmänskliga värme, uppriktiga generositet och spontana humor får folk att slappna av. Malin är ett naturbarn. Kanske det är spegelneuronerna som spelar oss små spratt. Oavsett vilket – så, så är fallet; man trivs i hennes sällskap.
För en intervjuare räcker det med att höra hennes inledande ord som sprutar igång som en glittrande vattenfontän i solen för att ögonblickligen få intrycket av att Malin är lätt att få kontakt med, lätt att tala med och lätt att tycka om.

”Jag har precis varit på Gondolen … Gud! Det var jättetrevligt! Där håller Carin Balfe Arbman i ”Lunchnätet”, som är ett nätverk fyllt av spännande kvinnliga personligheter… Det var väldigt givande… och vi hade ett bokbyte idag … Jag tog med mina två böcker. De väckte intresse! Det var riktigt roligt!”

Ja, så där pratar hon på som om vi varit bästa vänner i tjugo år.
– Jag har aldrig haft känslan av att jag inte värd någonting, berättar hon direkt.
Jag gillar människor och då har jag också mycket att ge. Jag är född att älska tror jag.
– Jag kan lyfta människor. Det är en av mina finaste gåvor som jag vet jag har fått av min pappa. Pappa hade förmågan att se människor och dömde ingen. Alla människor har en enorm potential.

Att Malin blev sedd och älskad som barn, att hennes far överlag älskade barn och betraktades som en spännande och passionerad personlighet som kunde ta för sig här i livet, hade karisma och kvinnotycke tror Malin gett henne en outsinlig resurs av kraft hon kunnat dra nytta av som ett kreativt grundkapital.

– Mitt barnasinne fick jag av pappa. Han lärde mig även vikten av allmänbildning och gjorde mig vaken och medveten om vad som händer här i världen.
Och mamma, hon hade ett stort nätverk av värdefulla vänner. Jag har haft en lyxig barndom.

Malins familj var inte lika förmögen som de flesta av de andra barnens på den välrenommerade skolan, Sigtuna Humanistiska läroverk, men Malins familj hade det bra. Malin fick tidigt träffa framgångsrika vänner och bekanta till sin familj. På så sätt har hon haft en fot välplacerad i den så kallat ”fina” världen.

Malin Forsman tror att en trygg barndom ger den bästa tänkbara basen att stå på i livet, men hon poängterar skarpt:
– Jag dömer aldrig någon. Jag vet hur tufft livet kan vara. Alla har sin ”story”. Jag har i hela mitt liv känt empati för andra människor, nästintill så det varit skadligt för mig.
 Jag vet att alla människor har kapacitet såvida de får tillfälle till att upptäcka sina talanger och leva ett liv som känns sant och riktigt för dem. Samtidigt tycker jag det är beklämmande, hur vår barndom sätter djupa avtryck hos människor som inte blivit rättvist behandlade. Det är tragiskt.

Men Malin har i perioder varit deppig och rejält nere. Då har hon trotsat sin deppighet genom att bland annat dra upp fötterna i soffan, äta choklad, se på en film, dricka champagne och gråta ut. Hon har också märkt att man kan jobba på, även om man är ur fas och inte mår så bra.
– Tyvärr dominerar fortfarande Jante hos oss hos här i Sverige. På så vis har vi mycket att lära av USA. Amerikanska lärare är duktiga på att pusha elever till att våga vinna och bli vad de drömmer om.
Man måste bli sin bästa vän för att klara livet och unna sig att ha kul. Lite revanschlusta är heller aldrig fel, fortsätter hon och nämner i samma andetag hur väsentligt det är för ett samhälle att ge medborgarna möjligheter att studera på äldre dagar.
– KomVux kostar pengar, men det är nödvändigt att investera i, för att människor ska kunna ta igen vad de missat. Vi mognar så olika. Samhället tjänar på att vi kan komma vidare i livet. Jag läste ikapp, kom igen och fick högsta betyg på KomVux i Engelska B, Svenska B, Etik, Matte A och Naturvetenskap.

Författaren till Louise blir LizetteMalin har med sin person bevisat att det aldrig är för sent. Inte nog med att hon är produktiv och kreativ. Hon är välutbildad och har ett i det närmaste överfyllt smörgåsbord av examina från bland annat en dramaskola på Centralia Colleges utanför Seattle i USA, United States University i San Diego, Calle Flygares teaterskola och Poppius Journalistskola.
-Men mitt år på Hawaii blev litet smågalet. Jag läste Management, Communication, Humanities med mera. Mina betyg låg på medel. Vem kan plugga på Hawaii?
– Där är det stranden och havet som lockar, skrattar hon.
Nyfiken som hon är, har Malin rest runt och bott i ett flertal länder såsom Frankrike, Kanada, USA samt Japan och England.
– Mamma har hus i Spanien med sin man och där har jag också bott ett par omgångar.

Av diagnosen bipolär sjukdom märks ingenting. Hon känns genuint glad. Det hörs på hennes röst att hon menar vad hon säger. Hennes ord går rakt in i hjärtat.
– Jag har haft turen att få en fantastisk läkare. Jag får en liten dos medicin varje dag som får mig att må så mycket bättre och som gör att jag känner mig helt normal, vad det nu innebär, säger hon med glimten i ögat.
– Fast skriva, det är den bästa terapi som finns. Att skriva gör mig lugn. Jag har alltid suttit och antecknat. Skrivandet ger mig intellektuell stimulans på ett sätt som jag njuter av.

Men jag tycker om film och teater också, säger Malin som är van vid att uppträda inför publik. Som 11-åring blev hon uppmärksammad i Dagens Nyheter för hennes skådespelarinsatser i Medeltidsensemblen på Stockholms Stadsteater. I skolan spelade hon trumpet i skolorkestern. År 2013 spelade hon drottning Lovisa Ulrika i en film, regisserad av Laszlo Schuszler.

Så länge Malin kan minnas har hon skrivit; sedan hon fick orden i mun och förmåga att skriva dem med penna i hand. Orden har flutit på som rinnande vatten. Lärarna sa i skolan att hon var född till att skriva. De hyllade och höjde hennes uppsatser till skyarna i de amerikanska skolorna och hemma i Sverige fick hon lika höga betyg i skrivande, både på högstadiet och på det första året i gymnasiet i Sigtuna. Redan när hon gick i högstadiet skrev hon en halv bok med titeln Stefanos blod. År 2008 arbetade hon på Dagens Nyheters ledarsida som redaktörsassistent tillsammans med Peter Wolodarski, idag chefredaktör för Dagens Nyheter.
– Jag var med på alla viktiga morgonmöten och fick lyssna till en handfull snillen spekulera. Otroligt inspirerande!

Malin förklarar att hennes bipolära sjukdom gör att hon periodvis skriver intensivt, nästan maniskt för att därefter vara nöjd tills en trängande och pockande lust att åter skriva faller över henne igen.
– Jag blir faktiskt hög av att skriva, ler hon och beskriver hur hennes första bok Född hungrig, föll på plats under en flygresa.

– Det var som om tiden var inne för att få ut historien på papper. De flesta tjejer som gick på Sigtuna Humanistiska Läroverk hade ätstörningar, hade exklusiva märkeskläder och var fixerade vid sitt utseende, förklarar hon angående innehållet i boken.
– Och jag, jag var smal och mager ett helt år, tills min mor tvingade mig till en läkare, som var så snygg och trevlig att jag nästan blev hypnotiserad.
Läkaren sa till mig på skarpen: ”Nu måste du skärpa dig! Det här är allvarligt. Du kan dö av det här!”
Min mor och jag gick och köpte en dubbeldaim. Det var startpunkten för att bli frisk. Idag är jag helt fri från ätstörningar. Jag älskar mat! Vi är för övrigt matglada i hela vår familj, avslöjar hon.

Att skriva är ett sätt att bli uppleva sitt förflutna på nytt, menar Malin.
– Vissa perioder är underbara att återuppleva medan andra kan vara smärtsamma som vi behöver analysera.
Genom att skriva och bearbeta sina upplevelser i ”Född Hungrig” kunde Malin släppa det som känts jobbigt, en gång för alla.
– Det går alltid att bli vän med det onda och omvandla erfarenheten till en positiv lärdom av vikt.

Däremot kan hon inte låta bli att rekommendera den gamla välkända käpphästen, motion och fysisk träning.
– Har man inte hunnit fatt sig själv ger en vältränad kropp kraft. Så får man heller inte vara rädd för sina känslor… de förvandlas en dag till en styrka.

Malins exponering hos överklassen i den lilla statusfyllda och kulturrika staden Sigtuna där hon växte upp, har fått Malin att intressera sig för överklassens dilemman och fördelar. Hennes andra bok ”Louise blir Lizette”, handlar just om en klassresa där fattiga svenska Louise utvandrar till det förlovade landet ”Amerikatt” och blir en del av överklassens ”Toast of Manhattan” under det glada 1920-talet. Malin Forsman har här använt sig av sitt intresse för historia. Hon blandar friskt historier om intriger, pengar, sex, glamour, kärlek, vänskap och en lagom dos motgångar i en framgångssaga som blivit populär på bokmarknaden.

– Det är roligt med adliga och udda personligheter. Jag såg en gång Cecilia Hagen på en resa till England 2004, när vi var på väg till Skottland. Hon var på researchresa för att skriva om prinsessan Diana, fick jag reda på senare, när jag skrev till henne vid ett tillfälle och fick svar.

Malin Forsmans nuvarande förlag är Vulkan. Den största ägaren, Peter Norrman nappade direkt på manuset till boken Louise blir Lizette.
– Förlaget är både proffsigt och kommersiellt och man får all rådgivning man behöver.

Nästa bok av Malin med titeln ”Woman-Hood” kommer ut i september. Malin presenterar boken på Bokmässan i Göteborg. Boken handlar om fyra kvinnor mitt i livet med en gemensam nämnare som förändrar väninnornas liv.
– Det är en nutidsroman, där vi får följa huvudpersonerna på resor runtom i världen och deras respektive liv.

Vilka är dina favoriter bland författare, Malin?

 – Mina favoritförfattare är Ken Follett, John Grisham och David Baldacci. Jag har i princip läst alla deras böcker. Min mamma har alltid sagt att jag har en manlig humor, konstaterar Malin, med sitt karaktäristiska skratt.

 

”Min trogna fotograf och framstående proffsfotograf Athina Strataki har tagit bilderna till ”Född Hungrig”, 1997 och även till ”Louise blir Lizette”, 2012.”

Dela gärna:

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.