Fem frågor till Catarina Kulborg
I slutet av september ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Loser” där 30 författare delar med sig av berättelser om förlorare. Catarina Kulborg medverkar med novellen ”Att bestiga ett berg”.
Berätta kort om dig själv
Jag är en ganska sliten lärarstudent från Hälsingland. När jag inte spenderar min tid med näsan begravd i kurslitteratur skriver jag egna berättelser och drömmer mig bort till lummiga skogar, trollbebodda berg och högteknologiska dystopier. Jag brukar även kela med min superfega katt, experimentera med läkande örter, titta på anime, spela teater och virka oformliga garnlappar.
Hur fick du idén till din novell?
Jag har själv gått igenom perioder i livet då jag har känt mig som en riktig jävla loser. Mycket av det som sker i min novell – i synnerhet karaktärens känslor och psykiska tillstånd – är taget direkt ur minnen av mina första ostadiga “vuxen-år”. Jag har gått igenom depressioner, jag har förlorat jobb, jag har hoppat av utbildningar, och jag vet hur det känns att verkligen, verkligen hata sig själv. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till mitt yngre jag och ge mig själv en kram. Tala om för henne att det kommer ordna sig. Det har varit skönt att få ner de känslorna på papper.
Vilka är dina tankar kring begreppet loser?
Ingen vill vara en loser, men likt förbannat är det något som de allra flesta ändå är tvungna att genomlida. Att göra misstag, liksom. Göra fel. Fucka upp. Kanske är det ett eldprov? Eller så kan vi låtsas som att det är det? Att vara en loser ibland kanske bara är nyttigt? Det kanske gör oss med ödmjuka? Eller åtminstone klokare, om vi väljer att lära oss av våra misstag istället för att upprepa dem.
Vad betyder skrivande för dig?
Eskapism. Världen som vi lever i är, om vi ska vara brutalt uppriktiga, inte skitkul. Visst har jag fina människor i mitt liv och visst älskar jag min superfega katt och visst är hälsingeskogarna hänförande vackra, särskilt under sommaren. Men världen är också hård, kall och orättvis. Jag vill skriva berättelser som tröstar, stärker och muntrar upp.
Vilken bok/vilka böcker ser du fram emot att läsa i sommar?
Jag har precis börjat läsa Folk med ångest (Backman), som hittills är tok-bra. Jag har även laddat upp med flera pocketböcker, bland annat Komo (Olofsson) och Händelser vid vatten (Ekman). Det blir en fin sommar.
