Vem bestämmer över språket?
Som människor kan vi ta hand om oss själv på olika sätt. Vi kan gå till frisören, få en manikyr, en pedikyr, duscha, borsta tänderna. Allt detta görs för att hålla oss och kroppen fräsch. Tänk om det gick att göra samma sak med språk? Ta hand om det så att det mår bra och hålls levande? Som du kanske anar är det möjligt. Precis som det finns anställda för att ta hand om allt vi kan göra för oss, finns det människor som jobbar med språkvård.
Språkvårdsarbetet består av tre delar:
– Ord- och grammatikvård – till exempel stavning och grammatik
– Språkvalsplanering – statusstämpel för olika språk
– Tal- och textvård – råd och ramar för tal- och textsituationer
Det officiella språkvårdsorganet i Sverige är Språkrådet, ett uppdrag det fått av regeringen. Rådet lyder under Institut för språk och folkminnen. Inofficiellt finns det sedan andra organ och samarbetsforum som har olika uppgifter.
2005 beslutade riksdagen om fyra mål rörande språk i Sverige som gäller än idag:
– Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige
– Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk
– Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig
– Alla ska har rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk
I Sverige finns minst 150 språk representerade. Fem av dem är minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Dessa fem har en historisk bakgrund i landet och har av den anledningen fått speciella rättigheter. Talare av dessa språk har till exempel möjlighet att i kontakt med myndigheter i förvaltningsområden använda det. Som centralt organ ansvarar Språkrådet för svenska, minoritetsspråken finska och romani chib, samt teckenspråk. Minoritetsspråken meänkieli och samiska ansvarar mer lokala institutioner för.
Det är lätt att tro att det är olika former av organ som bestämmer hur det svenska språket ser ut. Ett sådant tankesätt kan tas i uttryck genom att till exempel säga att SAOL innehåller de ord som är okej att använda. Snarare är det faktiskt så att ordlistan är en beskrivning av de ord som vi användare använder. En frekvensanalys görs inför varje nytryckning för att sortera ut de som används lite samt ta in sådana som används ofta. Ett fattigt språk beror alltså på användarna, inte institutioner.
