Trassliga rötter och gömda pusselbitar
Av Veronica Jugen
”Res tillbaka till Mollys rötter och ta reda på vad som hände. Vilka mönster har du ärvt från hennes biologiska familj? Vem vet, du kanske kommer tillbaka med en historia du kan skriva om.”
Vem är du? Och varför är du den du är? Det är något Erike funderade över efter att modern Molly flyttat till ett demensboende och börjat minnas saker hon tidigare aldrig pratat om. Modern börjar nämna sin biologiska familj som hon separerades från när den nazistiska ockupationsmakten brände och skövlade i Nordnorge.
Efter att en dramatisk ambulansfärd där Erike var övertygad om att hon nått sitt slut visar sig vara en ofarlig panikattack, och med vännen Kajsas kloka uppmaning om att resa till Mollys rötter, bestämmer hon sig för att åka de 630 milen till nordligaste Norge och följa mamma Mollys fotspår. Vad hände egentligen? Och hur hänger deras historia ihop med hennes egna destruktiva mönster och val här i livet?
Genom resans gång nystar hon upp en trasslig, och många gånger tragisk, historia. Bit för bit, lär hon inte bara känna sin dittills för henne okända familj, utan även sin egen mor och sig själv. Ju längre in hon kommer, för varje del av historien hon får reda på, hittar hon en av sina saknade pusselbitar. De bitar hon desperat saknat men behövt för att förstå sig själv och sitt liv.
Det här är Cecilie Östbys debutroman, men hon är ingen nybörjare när det kommer till att skriva, och det märks. Boken Mistelbarn är lättläst, utan att bli för simpel och har ett målande språk som verkligen får dig att se hur berättelsen spelas ut. Cecilie Östby kan verkligen konsten att måla med ord.
Men det är först vid andra halvan av boken jag blev helt såld, när Erike kom till Norge och började dyka i familjens historia. Jag önskar att en större del av boken hade fokuserat just på det, inte bara dykt utan verkligen djupdykt i berättelsen från förr under Mollys barndom och även resten av familjens historier. För det är just den delen som är, enligt mig, bokens stora styrka.
