Och om jag inte vill leva?

Av Sarah Larsson

Berätta kort om dig själv

Jag heter Sarah, är 27 år och kommer från Eskilstuna. Jag har alltid tyckt mycket om att skriva och började redan som nioåring fylla skrivböckerna med berättelser. Jag har ett flertal skrivarkurser i bagaget, både sommarkurser och en ettårig skrivarlinje på Österlens folkhögskola. Nu studerar jag informationsdesign med inriktning textdesign på Mälardalens högskola i Eskilstuna och jag har tidigare skrivit både krönikor, noveller och artiklar för olika tidskrifter. Det här är den åttonde boken jag har fått äran att medverka i.

Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Sjukdomarna jag skriver om har varit en del av mitt liv under väldigt lång tid. Jag har vuxit upp i hem där utmattning, depression och psykisk ohälsa har varit vardag men jag har också haft sjukdomarna själv. Jag har sett dem på nära håll och jag har sett vilka konsekvenser de får och därför är det så viktigt att människor får hjälp. Det finns fortfarande ett tabu kring psykisk ohälsa. Det finns fortfarande människor som inte tas på allvar och som inte vågar prata om sjukdomarna eftersom somliga påstår att sjukdomarna är ett tecken på svaghet. När jag blev sjuk lovade jag mig själv att aldrig vara tyst. Att aldrig förneka eller förminska sjukdomarna eller acceptera att någon kallas svag för en sjukdom den inte kan rå för. När jag upptäckte projektet ”Under ytan” kände jag att jag ville göra min röst hörd. Inte bara för min egen skull utan för andras, för alla de röster som inte blir hörda men som förtjänar att tas på allvar. Jag vill vara med och bryta tabut och tack vare det här projektet har jag tagit ett steg i rätt riktning.

Hur känns det att skriva om sitt liv?
Det är en stor skillnad på att skriva självbiografiskt och att skriva skönlitterärt. Även om jag ibland kan tycka att det är väldigt personligt att skriva skönlitterärt också, som författare finns man ju ändå där i både ordval och formuleringar, är det en helt annan sak att skriva en text som läsarna kommer att veta handlar om mig. Under projektets gång har jag ibland slagits av tanken att det är skrämmande, att jag öppet kommer att dela med mig av mitt liv när det hittills har varit så få som faktiskt har känt till hela historien. Men mest känner jag mig lättad. De här sjukdomarna har varit en stor del av mitt liv och är det fortfarande och det är inget jag skäms för. Även om texten var svår att skriva kommer det att kännas underbart om jag kan inspirera andra, då skulle det vara värt det hundra gånger om. Sjukdomarna behöver fler röster, fler som lyfter fram hur allvarliga de är, fler som vågar berätta för att vi ska kunna bryta tabut. Om jag får vara en del av det känns det enbart fantastiskt.

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivandet har alltid varit mitt liv. Det har varit mitt sätt att få utlopp för känslor och tankar och ett sätt att släppa taget om verkligheten när den har varit för svår eller tung att hantera. Det har varit ett sätt att öppna dörrar till andra världar när jag inte har orkat stanna i min egen och utan det vet jag inte vem jag skulle vara.

Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Harry Potter och Dödsrelikerna.

I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Sarah Larsson medverkar med ”Och om jag inte vill leva?”.