Hon kom genom fönstret – Sara Risberg

Av Sara Risberg

Jag började skriva för publik när jag var ungefär 17 år. Då var det fanfiction (när man “lånar” karaktärer och miljöer från en redan existerande bok/film/tv-serie och skriver ihop sin egen berättelse) jag skrev. Under åren har det blivit säkert femtio fanfictionberättelser och hundratusentals ord. Läsåret 2012/2013 tillbringade jag på Gotland för att gå Gotlands folkhögskolas skrivarlinje. Det är jag glad för, då jag känner att mitt skrivande utvecklades enormt mycket och att jag själv utvecklades som människa. Min klass gav ut en antologi med våra egna texter som slutprojekt, och det var en stolthet att se den.

Mycket (men inte allt!) av det jag skriver ligger inom humorgenren, då det är det jag känner mig mest bekväm med. En del verk är rena parodier, andra har en mer subtil humor. Jag vill betona att bara för att en text är roligt skriven så är den inte på något sett mindre värd än en “djup” text, vilket många tror och/eller anser. Det faktum att jag tycker om att skriva ljusa och glada berättelser som gör folk lyckliga och får dem att skratta gör mig inte barnslig, dum eller ytlig!

Idén till min novell
När jag först satte mig ner för att skriva en novell på temat relationer tänkte jag köra på det klassiska konceptet med två personer som verkligen avskyr varandra, sedan tvingas samarbeta (ofta i en dramatisk och farlig situation) för att till sist inse att de nog gillar varandra, när allt kommer omkring. Jag har all respekt för det konceptet, men det visade sig att jag inte var säker på hur jag skulle göra det rättvisa. Till sist förkastade jag idén och bestämde mig för att börja på ny kula, gärna med något ovanligt som jag aldrig hade gjort förut. Det enda jag behöll var tanken att jag ville ha med vänskap mellan två personer som aldrig skulle bli vänner i “vanliga” fall. Så började “Hon kom genom fönstret” växa fram. Jag var osäker i början, men det blev lättare allteftersom jag blev säkrare på vad jag ville och lärde känna karaktärerna bättre. Jag tycker inte, nu när novellen är avslutad, att jag har arbetat med dem tillräckligt – de har mer potential än såhär och det är mycket möjligt att jag använder dem igen, kanske till något längre verk.

Skrivande för mig
Min klassföreståndare på folkhögskolan brukade säga: “Det bästa med skrivande är att man får ljuga så mycket man vill”. Jag håller absolut med om det. Att författa är som att vara liten igen och släppas lös i en godisbutik med alla möjliga sorters godis, och du har obegränsat med pengar så du kan välja precis vad du vill och hur mycket du vill, och ingen vuxen kan komma och läxa upp dig om tandtroll. Det är absolut hisnande och du är fullständigt fri.

Min favoritskrivplats
Jag har alltid med mig en skrivbok i väskan för att kunna kasta ner plötsliga tankar och idéer omedelbart, oavsett var jag befinner mig. Jag får inspiration av människor, så att gå omkring ute på stan brukar vara givande. När jag sedan ska knåpa ihop det hela till en längre berättelse brukar jag krypa upp i mysfåtöljen med fötterna på en pall och min laptop i knät (stående på en bilderbok, för att undvika överhettning) med en rykande kopp te bredvid mig. Då jag har en tendens att prokrastinera blir jag ibland tvungen att rycka ur nätverkssladden och placera den på ett svåråtkomligt ställe…

Senast lästa bok
“Dreams and Shadows” av C. Robert Cargill. Den tillhör urban fantasy-genren och handlar bland annat om en baby som blir bortbytt mot ett älvbarn. Det är mer våld och blod i boken än vad jag vanligtvis brukar läsa, men handlingen är mycket genomtänkt och bildspråket så fantastiskt att jag nästan börjar dregla. Som det är läser jag originalet på engelska, och jag är nyfiken på om den kommande (?) svenska översättningen kommer att bli lika bra. När den kommer ut ska jag ta reda på det.

Mitt bästa skrivtips
Skriv det som du själv vill skriva, inte vad andra vill att du skriver eller det som ligger i ropet för tillfället. Ta mig till exempel: jag vill gärna bli utgiven någon gång och just nu är nordiska kriminalromaner populära, så logiskt sett vore det kanske något att satsa på. Men jag varken vill eller kan skriva en kriminalroman. Jag vet inte hur man gör och jag har ingen lust att lära mig heller. Jag vill skriva roliga berättelser, gärna äventyrliga eller med fantasy-inslag, och jag hyser en stor förkärlek för lyckliga slut. Kanske svårare att få igenom, men det är vad jag vill göra, och det står jag för. 

Kort författarpresentation
Jag är 27 år gammal, bor i Umeå och har skrivit så länge jag kan minnas. Det första jag skrev för en så kallad “publik” var för cirka tio år sedan när jag först gav mig på fanfiction (när man “lånar” karaktärer och miljöer från en redan existerande bok/film/tv-serie och skriver ihop en egen berättelse). Det var – och är – mycket givande och jag har lärt mig mycket av det. Jag har annars mest skrivit på fritiden, förutom läsåret 2012/2013 då jag åkte till Gotland ett år för att gå Gotlands folkhögskolas skrivarlinje. Där utvecklades mitt skrivande mycket och det är något av det bästa jag har gjort. Jag skriver mycket äventyrliga, komiska berättelser med lyckliga slut.