Författare och livsutvecklare

Av Nina Jansdotter

Charlotta Rexmark har alltid haft väldigt lätt för att uttrycka sig både i skrift och i tal. Redan i lågstadiet tyckte hennes klassföreståndare att hon skulle bli barnboksförfattare när hon blev stor och hennes pappa lobbade länge för att hon skulle bli journalist. Lustigt nog ville Charlotta inte skriva, hon tyckte det var för jobbigt och tog för lång tid, så hon utbildade sig till civilingenjör istället. Men skrivarådran var inte borta, den bara vilade och bidade sin tid. När hon blev sjuk i ME och tvingades sluta arbeta smög sig behovet av att uttrycka sig på henne från oväntat håll, vilket resulterade i att Charlotta startade en blogg.

Bloggens format passade henne väldigt bra eftersom det var korta texter som gick snabbt att skriva. Efter hand fick bloggen mer uppmärksamhet och läsarna efterfrågade hennes texter i bokform, och på den vägen kom hennes första bok till.

Charlottas första, och hittills enda bok, heter Överlevnadsguiden – En handbok om livet. Det är en bok om hur man av egen kraft gör livet enklare, roligare, friskare och mer tillfredsställande, men också om hur man tar sig igenom de perioder som är så svåra och mörka att man tror att man inte ska klara av det.
– Överlevnadsguiden är inte en bok man sträckläser utan som man mer använder för inspirationsläsning eller som en uppslagsbok beroende på vilka tankar man umgås med just för stunden. Även om den primära målgruppen är unga vuxna så tror jag att det finns något för alla åldersgrupper i boken. Mina äldsta läsare, vad jag vet, är kring 80, säger Charlotta.

Vad har varit det roligaste och mest spännande med skrivarresan?
– Det finns ett par olika aspekter av den frågan, en rolig sak är naturligtvis att jag envetet kämpat emot skrivandet hela mitt liv och nu ändå står här med en utgiven bok på nästan 300 sidor. För mig som har andligheten som en naturlig del av livet är det en tydlig påminnelse om att om det är meningen så kommer det att hända oavsett vad jag tycker om saken.

Charlotta fortsätter att berätta att en annan rolig sak, som hon beskriver som egentligen mer meningsfull än rolig, är att den period i hennes liv som har varit absolut svårast och mest krävande, och som hon inte ens var säker på om hon skulle överleva, har resulterat i så mycket erfarenheter och kunskaper som kan komma andra till nytta. Enligt Charlotta ger det en helt ny dimension till det egna lidandet när man inser att det kan minska lidandet hos andra.
– Mest spännande har onekligen varit själva framställandet av boken, hantverket med att färdigställa en bok var helt nytt för mig och en väldigt lärorik process.

Det som är utmanande
På frågan om vad som är det mest utmanande med författarskapet så svarar Charlotta att det smärtar henne att behöva erkänna det, men att skriva är fortfarande utmanande för henne, speciellt om det rör sig om större mängder text.

En del av mig tycker än idag att det är jättejobbigt att “behöva” skriva, vilket naturligtvis är fullständigt vansinnigt eftersom jag skriver helt frivilligt och för att jag har något att säga. Men den där tomma sidan som jag ska fylla med ord får alltid mig att vilja göra något annat istället.
I själ och hjärta är Charlotta en utbildare, förklarar hon med eftertryck. Det är hennes livsuppgift att dela med sig av sina förvärvade kunskaper och erfarenheter och därmed underlätta för andra människor. Hon är medveten om att det kan låta pretentiöst men hon lägger själv ingen prestige i det.

Det är mer som att jag har fått ett uppdrag som jag försöker fullborda efter bästa förmåga. Jag vet att många finner stöd och hjälp genom min blogg och med boken når jag förhoppningsvis fler och andra grupper som också kan ha glädje av innehållet.

Vad har du för tips till andra som också vill börja skriva?
– Skriv om det du kan och som ligger dig närmast hjärtat, det du brinner för. Oavsett om man skriver fakta eller fiktion så måste man helhjärtat tro på det man skriver om, för gör man inte själv det så kommer ingen annan heller att göra det.