Fem frågor till Lisa Ernemar

I slutet av september ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Loser” där 30 författare delar med sig av berättelser om förlorare. Lisa Ernemar medverkar med novellen ”Flipperspelet”.

Berätta kort om dig själv
Mitt namn är Lisa, jag är 27 år gammal, och kommer ursprungligen från Gränna. Idag bor jag i Stockholm tillsammans med min sambo och här har jag spenderat det senaste året med att studera på Skrivarakademin. I september debuterar jag med min kortnovell ”Flipperspelet” i antologin Loser.

Hur fick du idén till din novell?
Jag tror att vi alla kan känna oss som riktiga losers då och då, ibland kanske helt utan synbar anledning. Och mitt mål med novellen var just det, att gestalta en vardagssituation där skammen och känslan av att vara en förlorare inte nödvändigtvis går att se på utsidan, utan där den är desto starkare på insidan.

Vilka är dina tankar kring begreppet loser?
Precis som jag nämnde tidigare tror jag att vi alla kan känna oss som en loser, ibland kanske helt utan anledning. Känslan bara finns där. Jag tror att det viktigaste att komma ihåg, då den där gnagande skamkänslan gör sitt intrång, är att man aldrig är ensam om det. Vi är alla losers till och från, och det är helt okej.

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivandet är lite som ett tveeggat svärd som skänker både glädje och ångest i mitt liv. När inspirationen flödar är det helt underbart och rentav terapeutiskt att skriva. Men när skrivkrampen sätter in och jag inte ens kan formulera en mening, då känner jag mig som en riktig… ja, loser.

Vilken bok/vilka böcker ser du fram emot att läsa i sommar?
I sommar tänker jag fortsätta med mitt projekt att läsa samtliga kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Näst på tur är Kvinnors liv av Alice Munro.