Författare berättar

En modig liten ängel

Av Jessica Hardiman

Tänk om det fanns en kärleksdryck som gjorde att alla människor på jorden slutade bråka med varandra!

Jessica HardimanUngefär så tänkte jag när jag skrev min bok ”Valentin den magiska drycken”. Om ängeln Valentin som uppfinner en kärleksdryck för att kunna hjälpa den lilla flickan Emily, vars föräldrar bråkar.

Nu kom inte jag från en familj som bråkade mycket. Tvärtom faktiskt. I vår familj hörde det till ovanligheterna att man höjde rösten överhuvudtaget. Men jag kunde ändå känna mig ensam.  Så som Emily känner det. När man inte har någon att prata med och det är ingen som frågar hur man mår. Den enda som lyssnade då, det var min katt!

Varför är det så? Att vi människor är så dåliga på att ta oss tid och bry oss om varandra? Det här väckte tankar i mig och jag började leta efter svaren när jag satt och tittade upp mot stjärnorna en kväll. Kanske var det så att vi människor inte kunde hjälpa varandra? Utan det krävdes utomstående krafter. Man har ju läst i sagorna om snälla feer och änglar som har hjälpt både Askungen och Pinocchio och någonstans måste ju även de här sagorna haft ett ursprung. Nu vill jag påminna om att jag var fjorton år när jag skrev Valentin för första gången så det kan hända att min fantasi skenade iväg något mer då, än vad den gör idag. Men jag minns i alla fall att första gången jag kom att tänka på Valentin, så var det runt alla hjärtans dag. Jag hade fått ett kort med ett hjärta på och inuti satt en liten ängel och stirrade upp på mig med sin lilla pilbåge.

Jag tror jag var ledsen över något, vet inte vad. Men jag skrev i alla fall en dikt och senare fick den bli Emilys sång, som är med i början av boken.

Valentin var född. I början fick han heta Cupid, efter kärleksguden i den klassiska mytologin. Men när jag flyttade till Irland och jag skrev filmmanus om den lilla ängeln, skrattade mina klasskamrater åt titeln som blev Cupid- stupid! och jag ändrade raskt titeln till Valentine – the love angel.

Många av karaktärerna har fått växa fram långsamt och med mycket eftertanke.  En av dem är till exempel Indian guden Storfot. Från början var han bara den onda, den där som skulle sätta käppar i hjulet, men ju mer jag skrev om honom, desto mer förstod jag hans känslor och varför han gör som han gör. Gabriel blev som en storebror till Valentin och skyddsängel samtidigt och Teddy, den busiga katten var från början bara en vanlig katt, men fick en betydligare roll när jag lät honom prata med Valentin. Nu är han minst lika populär som den lilla ängeln om inte mer!

Men budskapet i Valentin har för mig alltid varit detsamma. Att vi ska ta hand om varandra, visa kärlek och tro på våra drömmar. Precis som Valentin funderar på i boken när han beslutar sig för att tillverka kärleksdrycken. ”Om människorna bara kunde visa mera kärlek till varandra, då skulle nog ingen bråka mer. Det var han säker på. ”

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap. Åsikterna i krönikan/artikeln är skribentens egna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.