En mammas berättelse om maktlöshet
Av Ann-Sofie Lövqvist
Tina Rydbergs son Kristoffer var 31 år gammal när han tog sitt liv. Då hade han under flera år missbrukat amfetamin, ångestdämpande läkemedel och andra narkotikapreparat. Vingar av stål (Ariton Förlag 2016) är Tina Rydbergs berättelse om sonen, hans missbruk och om hur det är att vara anhörig till en person som är beroende av droger.
Kristoffer växer upp i en vanlig familj i en socialt trygg miljö. Föräldrarna är engagerade i sina barn och man får bilden av en familj som står varandra nära. Ändå går det fel. Han kommer i kontakt med droger redan som tonåring och fastnar i missbruk. Till att börja med anar föräldrarna ingenting. De hittar andra förklaringar till sonens förändrade beteende och inser först så småningom vad det handlar om.
Det som främst drabbar mig när jag läser boken är känslan av maktlöshet. Familjen försöker hjälpa men når inte fram. De känner ständig oro och hoppas vid varje förändring till det bättre att allt ska ordna sig, för att sedan få hoppet grusat. Samhällets stöd till Kristoffer räcker inte och de anhöriga lämnas utanför, eftersom han är myndig. Det andra som drabbar mig är den känsla av skuld som Tina Rydberg uttrycker. Varför började Kristoffer använda narkotika? Var det trauman i hans barndom som gjorde det? Kunde hon och familjen ha gjort något annorlunda?
Boken är också ett fint porträtt av Kristoffer, tecknat med mycket kärlek. Tina Rydberg vänder sig mot samhällets bild av missbrukaren som brottsling. Missbruk borde istället klassas som en sjukdom. Behandlingen borde vara längre och de anhöriga involveras mer i den.
Vingar av stål är Tina Rydbergs personliga berättelse, men finns delar i boken som handlar om droger och missbruk i mer allmän bemärkelse. De delarna är mycket kortfattade, men i gengäld ges tips på var man kan läsa mer. Det här är framför allt en mammas berättelse om sin son och det är här bokens styrka ligger. Det är de anhörigas historia, den som alltför sällan får höras. Jag tror att den kan vara till stor hjälp för dem som befinner sig i samma situation, men kan också ge andra insikt och förståelse. Boken är en påminnelse om att missbruk kan drabba vem som helst och att den som missbrukar är en människa, omgiven av andra människor. Och det borde prägla vårt eget och samhällets bemötande.
