Över en fika med Kersti Vikström
Berätta kort om dig själv
Jag heter Kersti Vikström. Jag är född 1960 i Uppsala, men bor sen 30 år i Mora. Vid sidan av att skriva är jag diakon och föreståndare för ett arbetsintegrerande socialt företag i Älvdalen. Jag debuterade som författare 2013 med ungdomsromanen Gycklarens arv.
Hur fick du idén till din novell?
Jag har använt De trasigas källa flera gånger i mitt skrivande. Just den här berättelsen är en redigerad version av ett bidrag till Stora novelljakten i Mora 2015, där temat för tävlingen var Möten. Det är en delvis självupplevd berättelse om social fobi och att våga möta sin trasighet för att kunna bli hel.
Hur sorterar du din bokhylla?
Min skrivarplats är omgiven av bokhyllor som min man har byggt åt mig. När böckerna flyttade in försökte jag att sortera dem utifrån genre så gott det gick, med mina fantasy-favoriter närmast skrivbordet. Men med tiden har det förstås kommit dit nya böcker som har hamnat där det råkar finns plats.
Vilken är din mest heliga plats?
Min mest heliga plats är inte en plats. Det är skogen, fjället, stranden, tuvan med Ögonpyrola i gläntan, stenen där jag brukar stå och fiska…
Vad är du mest rädd för?
Det jag är mest rädd för är att inte vara värd att bli älskad. Egentligen vill jag förstås inte ha den kärlek som jag måste förtjäna och vid det här laget vet jag att det inte heller är en logisk rädsla, men i mina värsta stunder tror jag på den ändå.
Vem fikar du helst med?
Jag fikar helst med den som lägger bort mobilen en stund och tar sig tid för det goda samtalet. Gärna vid en sprakande lägereld.
Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar, filosoferar och löser världsproblem. I början av december ger Ariton Förlag ut ”Över en fika i Svea Rike”, en novellantologi där 35 författare delar med sig av berättelser om sådant som skrämmer oss. Kersti Vikström medverkar med novellen ”De trasigas källa”.
