Över en fika med Jessika Nilsson

Av Malin Lundskog

Jessika Nilsson
40 år
Aktuell med Ett glas mjölk på Tant Grön

Ett glas mjölk på Tant Grön är Jessikas tredje publicerade novell på så kort tid som ett år. Hennes tidigare alster finns i #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige och Insikter. Även om hon alltid har skrivit i någon form, som skribent, copywriter eller i något forum på nätet, väntar hon fortfarande på det där sen… Sen när hon ska skriva. På riktigt. Jag undrar vad hon menar med på riktigt med tanke på att hon under ett år har fått tre noveller publicerade och får förklaringen att sen är när hon skapar mer tid för att skriva, när hon har illustrerat färdigt sina barnböcker och hittat möjligheter att publicera sin kortprosa och lyrik.

Skriver gör hon ju onekligen redan nu och dessutom hellre än pratar. Särskilt när det är något viktigt hon vill säga. För Jessika är skrivandet en kanal att tömma huvudet på alla tankar som far runt där inne och genom att skriva för fler än byrålådan får hennes tankar fler betydelser än hennes egen. Det är ju ett jättespännande sätt att se på sitt skrivande tycker jag. Det tycker Jessika också, som gillar att beröra andra människor med sina texter. Redan som liten upptäckte hon att hon kunde påverka andra genom de orimmade dikter om sorg, lidande och jordens undergång hon skrev och som hennes föräldrar inte alltid uppskattade. Någon gång då började författardrömmen att gro, men kom av sig under en period då andra intressen konkurrerade med skrivarintresset. Eller snarare konkurrerar, eftersom det som Jessika kallar sin andra värld fortfarande är fylld av familj, måleri, fotografi, vänner och träning. Bland annat…

Jessika har alltså publicerats med tre noveller i tre antologier på ett år och jag undrar var hon får inspirationen ifrån. Hon menar att livet och alla böcker hon läser – allt från mångfacetterade Stephen King, språkbegåvningen Åsa Larsson till Lena Sundströms mitt-i-prick-dokumentärer och Keplers gastkramningar – ger henne inspiration. Hon skriver helst på kvällar och nätter när det är tyst och stilla och hon varken stör eller blir störd, men också gärna i cafémiljö. Cafét i novellen, Tant Grön, finns inte i verkligheten, men Jessika har tillbringat många skrivartimmar på andra, verkliga, caféer. Enda nackdelen hon ser med att skriva och ha inspiration till det är att tiden går alldeles för fort när man skriver.

Och bästa skrivtipset från en kvinna som skriver utan att ha tid är att skriva: Skriv vad som helst, utan prestation och sålla sen. Ofta  kommer faktiskt inte inspirationen av sig själv. Då behöver man jobba aktivt för att hitta den. Och skriva. Någonstans bland orden och meningarna man skriver finns guldkornen och ju fler ord, desto större chans att vaska guld. Ibland dyker historien upp när man minst anar det, som Sara, flickan i Ett glas mjölk på Tant Grön. Hon dök upp bland alla andra ord och bad Jessika om ett glas mjölk. Lika oväntat som plötsligt hade Jessika historien klar för sig.

Svårigheterna att prioritera mellan alla minst lika viktiga saker i livet har gjort att Jessikas mål med skrivandet länge har varit att inte ha något mål, men nu kanske sen har kommit? Sen när Jessika ska skriva, för sedan hon halkade in i novellernas värld skriver hon målmedvetet igen. Hon har svårt att förhålla sig till ordet författare och menar att hon inte skriver den typen av texter som kommer göra henne berömd. Men… med den här farten på skrivandet som hon ligger inne med nu, så tror jag att det är ganska stor chans att hon blir just det; berömd författare. För bland alla texter finns de, de riktiga guldkornen!

Lika lite som hon visste att Sara skulle dyka upp, brukar hon veta hur hennes berättelser slutar när hon börjar skriva, hon tänker inte så mycket när jag skriver. Tankarna kommer sen. Och jag hoppas verkligen att Jessikas sen är nu, för nu vill jag läsa mer av henne!

Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar event, filosoferar och löser världsproblem. I slutet av oktober ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Över en fika” där 32 författare delar med sig av vardagsbetraktelser. Vanliga människor gestaltas med sina funderingar och handlingar kring livets utmaningar och glädjeämnen. Jessika Nilsson medverkar med novellen ”Ett glas mjölk på Tant Grön.”