En fabel, befolkad av människor
Av Urban Blixt
Recension av Den gudomliga taxiresan av Lars-Göran Halvdansson (Ariton Förlag 2015).
Mattias Kornström är en väldigt vanlig taxichaufför som en dag får en resenär på halsen som det visar sig vara svårt att bli av med. Det är den av Gud utsände Serafim och han har ett uppdrag. Han ska ta reda på varför människorna inte lever sina liv fullt ut. Varför nöjer vi oss med att leva så vardagligt när vi hade kunnat ha spännande liv fulla av äventyr? I Mattias fall rör det sig om att han hade kunnat bli en hyllad konsertpianist.
I staden rör sig också Nina. Hon möter Mattias i ett väntrum på sjukhuset, dit han har kört en kund, och blir förtjust i honom när hon ser hur vänlig han är. Vi får även möta Ninas beundrare Jens, självaste Gud fader och ett antal av Mattias resenärer. Det är en historia som tycks utspela sig i en liten snökula. Ibland känns det nästan som att det hade kunnat vara en fabel, befolkad av människor.
Många gånger blir det ganska känslosamt, som när Mattias minns sin avlidna hustru. Det är en erfarenhet som även Nina delar och som för dem samman. En del komiska situationer uppstår, inte minst till följd av ängeln Serafims inte alltid så himmelska tilltag. Inte så himmelsk är heller Mattias nedlåtande avundsjuka mot ”kostymnissar” som alltid är stressade och otåliga. Serafim hjälper honom att vidga sina perspektiv och pressar honom till tidigare otänkbara bedrifter.
Boken är genomgående lättläst, texten är folklig men vissa gånger på gränsen till för lättläst. Personteckningen är inte alltför avancerad, men den finns där. Mattias är en lätt retlig mysfarbror som tycker om att laga goda måltider, men ändå äter mest färdigmat. Serafim är en busig rackare som ofta har hamnat i blåsväder som följd av sina upptåg. Gud är en hygglig typ som gillar ikeamöbler och ville så väl när han skapade världen och människorna. Nina är en skötsam ekonom som duckar för chefens taffliga försök till närmanden.
Författaren är en coach i Västerbotten, som får man anta jobbar med personlig utveckling och det är förstås i det perspektivet boken bör ses. Bokens syfte verkar vara att framhålla värdet av en utveckling av människors sätt att leva. Vi blir inte konsertpianister utan väljer att leva våra liv småskaligt istället, vilket som i och för sig är ganska rationellt. Det centrala i historien är Mattias resa från en ganska dyster enstöring till en lycklig man i ett nytt förhållande. Ändå kunde utvecklingsperspektivet ha varit tydligare, med många små steg. Mattias gör visserligen en del saker som han aldrig hade kunnat tänka sig tidigare, men det är mest efter Serafims övertalning och det känns osäkert om någon större bestående förändring har skett.
Boken är ändå tankeväckande. De flesta av oss har väl några outvecklade drömmar och ouppfyllda förhoppningar mer eller mindre bortbleknade någonstans i arkivet. Och hur många äventyrliga saker och inspirerande möten har vi inte missat eftersom vi inte vågar leva mer spontant.
Urban Blixt: En besökare från planeten Musik, uppvuxen i Umeå, som har skrivit historier sedan barnsben och sedermera även andra typer av texter. Har jobbat med bland annat it, administration och på bibliotek. Har utöver det även studerat musik och en del språk.
