En alldeles ovanlig dag – Monica Ivesköld

Av Monica Ivesköld

Hur fick du idén till din novell?
För 7 år sedan fick vi vår dom, jag och min man. Jag fick diagnosen Reumatism och min man diagnosen Parkinson. Hela vårt liv krympte samman, drömmarnas horisont blev väldigt kort. Vi insåg att vi var tvungna att leva i NU:et – mer än någonsin. Det fanns inte längre utrymme att vänta med att infria drömmarna. Själv gick jag på cellgifter i 3 år, innan jag ”botade” mig med hjälp av mental träning, Chi Neng Qigong (som jag är certifierad handläggare i) samt självhypnos mm. Genom träning är jag nu helt medicinfri och mår utmärkt. Detta har gjort att jag även byggt upp en digital utbildning kring detta med namnet ”Stärk din energi”, som jag lanserar nu och startar i februari.

Vad betyder skrivande för dig?
Det är ett mycket viktigt redskap för att överleva. Jag skriver mest facklitterära böcker och har gjort i hela mitt liv. Romaner och noveller av denna typ har jag skrivit men inte medvetet publicerat. Nu ska det bli ändring på det. En ny skönlitterär roman är på gång och kommer förhoppningsvis ut i år.

Genom att skriva, får jag ut de elaka trollen ur garderoben och ett troll försvinner i dagsljus. Jag kan titta på mina rädslor på ett helt nytt sätt och därmed lära mig hantera dem.

Beskriv din favoritskrivplats
Jag skriver oftast på mitt kontor som jag inrett med ett underbart päronformat glasbord i svart. Men jag älskar även att skriva i Spanien, där jag har ett friare förhållningssätt till skrivandet.

Senast lästa bok
Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist.

Ditt bästa skrivtips
Använd alla sinnen när du skriver och skriv så att du själv blir berörd.