Att erövra sitt språk

Av Rinella Grahn

Februari 2012
Herre gud, vad har jag gjort! Jag hade precis anmält mig till en skrivworkshop på Rhodos. På min panna lyser neonfärgade bokstäver “ODUGLIG I SPRÅK” och jag ger mig ut på en riskfylld mark. 

Låt mig backa i tiden från början av min språkliga livsresa!
Jag föddes i Stockholm av en svensk pappa och en italiensk mamma. När jag var ett år fattade mina föräldrar ett beslut som kom att påverka hela vår familj i all framtid. Vi skulle flytta till andra sidan jorden, till Japan. 

I Tokyos och Japans hjärta växte jag upp. Jag var inte ensam som barn om denna upplevelse. Vi var många västerländska barn som befann sig i Tokyo under epoken då “Japanska under” höll på som bäst. 

I vår familj fanns vår japanska hemhjälp som blev som en mamma för mig, min japanska mamma. Jag växte upp med min italienska och japanska mamma vilket innebar att jag fick två modersmål, italienska och japanska. Mitt andra språk blev engelska som användes i min skola. Svenska språket fanns i bakgrunden då min pappa pratade svenska med min bror. Men med mig och min mamma pratade han italienska.

Som en skicklig cirkusprinsessa jonglerade lilla Rinella mellan dessa språk. Inget var konstigt eller svårt, att vara flerspråklig var det självklaraste för lilla Rinella.

Så kom en dag då allt det där självklara och naturliga gick i krasch på några sekunder. Dagen då föräldrarna berättade för lilla Rinella om att det var dags att flytta tillbaka till Sverige. För den lilla tjej som hade vuxit upp i Tokyo var Japan hennes hem och trygghet. För föräldrarna var det Europa och Sverige som var ”hemma”.

Flytten till Sverige innebar att lilla Rinellas identitet dog. En av de avgörande orsakerna till det var att lilla Rinella förlorade sina modersmål och tvingades lära sig svenska. Skolan hade bara fokus på att barnet skulle lära sig svenska. Att hon behövde bearbeta trauman och sorg efter att ha mist sitt hemland var det ingen vuxen som förstod . I mellanstadiet förbjöd skolan och lärarna hennes föräldrar att prata med henne på modersmålet italienska. De blev tvingade att prata svenska. Skolan kantrades med röda bockar och en förnedring av att vara stämplad som problemelev pga språket. Trots starten med förmånen att ha växt upp med flera språk var resultatet i skolan de sämsta tänkbara betygen i språk. 

Totalt utan språklig tillhörighet och identitet klev jag in i vuxenlivet med olika strategier för att överleva vardagen och allt vad det innebar. Samtidigt som jag var tvungen att dölja min neonfärgade stämpel av språklig oduglighet. Så vandrade jag genom livets väg som en överlevande språklig maskrosbarn. 

Är det möjligt utifrån denna bakgrund att finna passionen skrivprocess och ta utmaningen att skriva en bok? Skulle jag som var språkligt oduglig kunna vara förmögen att skriva en bok?

Svaren på dessa två frågor är JA.

Så för två år sedan började jag blogga och till min häpnad fick jag respons som jag aldrig trodde var möjligt. En glöd väcktes, det omöjliga kanske kunde vara möjlig. Glöden blev en passionerad flamma! Jag blev inbjuden i njutning av ordens magi. 

Vad hade jag att förlora på att åka på skrivworkshop på Rhodos? Ingenting! Det blev en vändpunkt i mitt liv! Bland duktiga skribenter fick jag en värdefull respons som blev läkande för mig. När jag hade läst min text satt deltagarna med undrande miner och “Varför har du fått för dig att du inte kan skriva? Med berörda tårar som föll på mina kinder kände jag den djupaste tacksamhet över att jag vågade konfrontera mina hjärnspöken. Jag kom till ett vägskäl och valet av väg som jag skulle välja var självklart!  

Jag har förstått att mitt förhållande till orden är bortom regler, grammatik och röda bockar. Orden och kommunikationen har varit så stark. Det har manifesterat sig hos mig som en del av min existens, min andning. För mig har orden, språket varit något mer än lingvistik, det har varit/är min smärta, min börda, min andning, min materia, min pensel. Detta blev startskottet till arbetet med mitt bokprojekt. 

Boken om språk och identitet.
Boken om att erövra mitt eget språk!