Under ytan

Älska mig igen – en vädjan till mina barn

Av Monika Chanovian

Berätta kort om dig själv
Jag föddes i Kristdala. Vid sexton års ålder flyttade jag till Oskarshamn. Sedan dess har jag varit min hemstad trogen.  Till vardags arbetar jag som grundskollärare i Döderhult. När jag skriver noveller använder jag mig ofta av egna erfarenheter. Mina huvudpersoner är ofta en blandning av mig själv och andra människor i min närhet. Det har alltid funnits en massa berättelser i mitt huvud, ändå dröjde det till hösten 2016 innan jag tog tag i skrivandet. Med mitt deltagande i Ariton Förlags antologi har jag möjlighet att testa nya genrer.  Utöver skrivandet tycker jag om att umgås med vänner. Då blir det ofta en fika på något av stadens caféer. Jag har också ett stort musikintresse och ägnar en del tid åt att titta på tv-serier. Musiken och serierna ger mycket inspiration när det gäller skrivandet.

Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Jag tycker att det är mycket viktigt att kunna förstå människor. Att deras sätt att vara kan ha olika orsaker. Det finns så mycket som döljer sig under ytan. För mig som person blev det här projektet en möjlighet att få berätta och bearbeta den sorg jag själv bär på. Min berättelse kan vara till stöd och hjälp för andra.

Hur känns det att skriva om sitt liv?
Det har inte alltid varit bekvämt att berätta om mig själv. Som äldre känns det mer naturligt. Jag känner helhjärtat att jag inte har något att förlora på att berätta om det som döljer sig under den glada ytan. Jag har tidigare skrivit några självbiografiska texter. Dessa har blivit publicerade i veckotidningar. Mitt bidrag till Ariton Förlags projekt hör inte hemma i någon veckotidning. Därför är det bra att såväl mitt som andras bidrag kan samlas i en antologi.

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivandet har blivit en del av mitt liv. Något som får mig att må bra. Det ger mig andrum i det vardagliga livet. Jag undrar ibland varför det inte kom in tidigare i mitt liv. Nu har det kommit för att stanna och jag testar gärna olika genrer.

Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Om jag skulle tillbringa lång tid på en öde ö vore en dagbok perfekt att ha med. Då skulle jag kunna skriva ner iakttagelser och få mer stoff till kommande projekt.

 

I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Monika Chanovian medverkar med ”Älska mig igen – en vädjan till mina barn”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.