Show, don’t tell

Har du någonsin läst en bok som verkligen sugit in dig i sin värld? Som fått dig att känna dofterna av salt hav, nybakade bullar eller kanske nytvättat hår? En bok som fått ditt hjärta rusa i takt med fotstegen under en vild jakt?
Du är inte bara en läsare, du är där.

Vissa har en förmåga att rita upp, måla världar med ord och skapa världar dit du som läsare bjuds in.
Du som läsare får vara delaktig och göra dina egna tolkningar utifrån författarens beskrivningar. Detta kallas för gestaltning.
På engelska lyder huvudregeln ” Show, don’t tell.”
För visst är det mycket roligare att läsa, när boken inte bara rabblar upp händelser, utan faktiskt beskriver dem?

Låt oss ta ett exempel. Istället för att skriva:
”Hon blev ledsen.”
Så kan du skriva något i stil med:
”Hennes leende frös och dog ut, axlarna sjönk ihop och ögonen fylldes av tårar.”

Så hur lär man sig att gestalta? En fråga du kan ställa dig är: Hur visar det sig?
Som i exemplet ovan. Ja, hon var ledsen, men hur såg man det på henne? Hur visade hennes handlingar och kroppsspråk hur hon kände?
Eller en vild jakt. Om du bara skriver att det var en vild jakt blir det inte särskilt spännande. Men om du till exempel beskriver känslan av att vara jagad, hur stegen känns och låter mot underlaget och hur hjärtat bultar snabbare, så blir allt plötsligt så mycket mer spännande och levande. Läsaren kanske själv känner hur rädd karaktären är och hur det tillslut känns som att hjärtat ska bulta hål på bröstkorgen.

Så gestaltning betyder egentligen att läsaren själv upplever berättelsen genom en människas tankar, ord, känslor och upplevelser, snarare än genom författarens sammanfattningar och kanske även fördomar.

Så betyder det att man enbart ska använda sig av gestaltning? Nej, som alltid är det viktigt att hitta en balans. För mycket av något blir aldrig bra och i detta fall är det risk att du gör läsaren alldeles utmattad.
Gestaltning är ett fantastiskt verktyg att använda sig av. Och man kan, och borde, använda det mycket och ofta. Däremot inte alltid. Ibland vill man kanske flyga förbi saker fort för att komma till en dramatisk höjdpunkt, detta är ett perfekt tillfälle att spara på gestaltningen till denna höjdpunkt för att göra den ännu mer dramatisk.

Men var hela tiden beredd med frågan ”Hur visar det sig?” och använd den ofta. Som med allt annat så ger träning färdighet så skriv, gestalta. Gör det mycket och ofta, och snart är även du en gestaltningsexpert.

Dela gärna:

Veronica Jugen

Har älskat att läsa och skriva sedan jag var liten. Under en lång tid var det min terapi, mina enda vänner, min tillflykt från verkligheten.
Jag har alltid skrivit för min egen skull, alltid älskat att kunna få ner mina dagdrömmar och fantasier på papper, att kunna måla upp nya världar med ord.

En reaktion till “Show, don’t tell

  • 2013/06/24 kl. 15:43
    Permalink

    Intressant! Känner igen detta kring ”show don´t tell” dock i en lite annorlunda variant. Någon, minns inte vem, berättade om att ett nybörjarfel är att BÅDE berätta och visa. Jag vet inte – jag har inte skrivit något ännu, annat än blogginlägg och faktatexter… Men jag har en bok på gång. Den ska bara värka fram först 🙂

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *