Så länge jag kan minnas – Senada Ahmic

Av Senada Ahmic

Kort författarpresentation
Senada Ahmic, ursprungligen från Bosnien, kom till Sverige som flykting 1994. Från början utbildad Textildesigner, senare utbildad till Beteendevetare och NLP coach. Aktuellt just nu: driver en möbel-och inredningsbutik i Göteborg, tillsammans med min man Arto och har för planer att starta en annan verksamhet tillsammans med min väninna Ann-Louise.
Bild, form, skrivande och alla sätt att uttrycka sin kreativitet har alltid intresserat mig, men min passion är människor, möten med människor, vårt beteende, vad det är som gör att vi är som vi är och gör som vi gör.

Novellen Så länge jag kan minnas är mitt första publicerade verk. Så länge jag har kunnat läsa har jag älskat läsa allt som kom i mina händer. Detta gjorde att jag blev inspirerad att själv skriva, vilket jag också gjorde i min ungdom dock utan att lämna in till något förlag. När jag gick i åttan medverkade jag i en skrivartävling där alla högstadieelever från alla skolor i staden medverkade och skrev en novell som handlade om alkohol i trafiken. Jag vann första priset. Det kan hända att det gjorde mig säkrare i mitt skrivande, liksom ett kvitto på att jag kan när jag vill.

Idén till min novell fick jag från ”verkliga livet”, från att jag känner en kille som är homosexuell och kirurg, en kvinna som fick barn när hon var 16 och som blev ”utslängd” hemifrån och det blev en kombination av dessa.

Skrivandet är för mig ett sätt att uttrycka sig, rensa i hjärnan, få ny energi, komma i kontakt med sig själv och andra samtidigt som man kan distansera sig, att få förståelse för sig och andra, skapa, reflektera….

I brist på annat, så sitter jag helst i min soffa i vardagsrummet med datorn i knät och skriver.

Ibland läser jag flera böcker parallellt och då är det svårt att säga vilken bok som är den senast lästa… tre av de som jag senast läste parallellt är Minnets arkiv, Du säljer och Din gränslösa styrka.

Mitt bästa skrivtips: Gör det! Sätt dig ner och skriv, tänk inte för länge, skriv hellre för mycket och ta bort efteråt det som du är mindre nöjd med! När jag får avbrott eller inte vet vad jag ska skriva, då går jag tillbaka och läser det som jag har skrivit för då blir jag ånyo inspirerad.