Över en fika med Nour Al-houda Kanjo

Berätta kort om dig själv
Jag föddes 1997 i Homs i Syrien och kom till Sverige i början av 2016. Nu bor jag med mina föräldrar och syskon i fina Simrishamn i hjärtat av Österlen. Jag har alltid tyckt mycket om att skriva. Redan som nioåring älskade jag att skriva dagböcker och berättelser. Mina föräldrar har alltid köpt dagböcker åt mig och uppmuntrat mig att skriva. När kriget började i Syrien var vi tvungna att fly. Jag har flyttat mycket, träffat många människor, sett och hört många berättelser under de senaste åren.

När jag känner mig glad, ledsen, orolig och rädd springer jag till min skrivbok och skriver. Skrivande gör att jag kan andas. I en hjärna full av tankar tycker jag att skriva är det enda sättet att sluta detta tankekaos och må bättre. När jag började skolan i Sverige fortsatte jag att skriva, fast på svenska.

Vårterminen 2017 tyckte mina lärare att jag var duktig på att skriva när vi hade en uppgift som handlade om att skriva en mikronovell. De uppmuntrade mig faktiskt att fortsätta skriva och jag tyckte det var roligt och bra träning för svenska språket också, så jag gjorde det. Läraren tyckte att de berättelserna som jag skrivit inte borde vara i ett dokument i datorn utan alla måste få chansen och läsa dem. När sommarlovet precis hade börjat fick jag ett papper som var fyllt av novelltävlingar av en lärare. Jag har gjort ett försök och hållit på att läsa och skriva hela sommaren.

Jag är inte speciellt bra på att lyfta mig själv nämligen, men är rätt bra på att lyfta andra. Skrivandet har varit en röd tråd genom åren. Jag gillar att träffa andra människor och lära känna andra kulturer. Min passion är människor, deras livsöden och vad de känner eller tänker på. Mitt mål är att dela mina berättelser med andra. Jag tycker att om vi inte berättar vad vi upplever kommer ingen att förstå oss. Att människor skulle läsa mina berättelser har jag inte tänkt på det innan, men så kom livet är mellan. Tack vare min fantastiska familj och med svenska vänners stöd började min dröm närma sig: Ariton Förlag efterlyste bidrag till novellantologin Över en fika i Svea Rike. Efter ett och halvt år i Sverige började jag skriva min debutnovell “En stängd himmel”.

Hur fick du idén till din novell?
Min novell beskriver det min familj upplevt. Den handlar om rädslan att börja om från början i ett nytt land och ångest att inte få jobba med det man jobbade med tidigare i hemlandet. Idén var redan i mitt huvud. Jag själv och min familj upplevde och upplever det fortfarande. När man flyr sitt hemland har man alltid en rädsla att inte fånga sina drömmar. Och, den här rädslan blir allt större när man flyttar till ett helt nytt samhälle med ett helt nytt språk och tradition. Man har alltid press att lära sig språket och visa vem man är och vad man kan i det nya landet. Min pappa är kirurg och min mamma är narkosläkare. De hade studerat och jobbat i många år. Efter att vi flydde Syrien hade de alltid svårigheter att få jobba i Mellanöstern.

Först kom min pappa hit. Ett år innan oss. Han pratade med oss via Skype varje kväll och berättade för oss om svenska kulturen, om nya svenska ord som han lärt sig och om drömmen att vi en dag skulle samlas igen i Sverige. Att han och min mamma skulle operera igen. När vi kom till Sverige visste vi redan att man framför allt måste ha språket. Min pappa är väldigt motiverad, han har alltid uppmuntrat oss att kämpa och lära oss språket.

Under många kvällar har jag själv varit med pappa och mamma. Vi satte oss och skrev brev, skickade betyg och läkarintyg till Socialstyrelsen. När min pappa fick besked att han måste göra om kunskapsproven i medicin blev jag riktigt ledsen. Jag tyckte det var orättvist för en läkare som hade jobbat och läst medicin hela sitt liv att göra om allt igen. Ändå är han väldigt positiv och motiverad. Han fortsätter med språkproven och han ska göra om kunskapsproven för att få operera igen. Min mamma är likadan.

Idén kom egentligen av den sanna händelsen. Jag ville lyfta fram den rädslan och oron som många utländska nyanlända upplever. Under många kvällar har min pappa sett mig skriva men han visste inte riktigt vad jag skrev om. Att se mina föräldrar ger mig mycket styrka och uppmuntrar mig att plugga hårt och nå min dröm.

Hur sorterar du din bokhylla?
Jag är inte så bra på att ordna mina böcker. Min bokhylla ser inte så fin ut. Min mamma ber mig alltid att ordna den och mitt skrivbord innan jag ska sova. Hon tycker att mina böcker ligger huller om buller. Böckerna är överallt brukar hon säga. Men det är faktiskt inte så. Jag vet inte vad det är rätta ord för det är … alltså de ser ut så men jag själv vet exakt varför jag lägger dem på det sättet. Stående böckerna läser jag fortfarande. Några öppnade böcker måste jag skriva ned några citat ur. Jag har en grupp för skolböckerna. En för böcker på engelska och en annan för svenska skönlitteratur.

Vilken är din mest heliga plats?
Jag gillar att vara i ett lugnt ställe i naturen. Jag gillar att titta på himlen och tänka. Då blir jag mycket inspirerad. Min heliga plats är vår fina trädgård på sommaren. Jag har alltid suttit där under solen och skrivit.

Biblioteket är också som en stor trädgård. Älskar att vara där; att sitta mellan bokhyllorna och testa att läsa olika romaner.

Vad är du mest rädd för?
Jag tror det är framtiden. Jag är rädd för att de saker som jag har lovat eller drömt om inte kommer att hända någon dag. En annan rädsla jag har haft är att förlora dem jag älskar. Under kriget var jag alltid rädd för att det skulle hända något till någon av min familj. De betyder mycket för mig.

Vem fikar du helst med?
Jag älskar jag att fika med mina svenska vänner. Älskar att sitta med dem och berätta dem mina tankar och vad jag håller på. Jag vill gärna ha en fika med mina gamla vänner som inte är här.

 

Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar, filosoferar och löser världsproblem. I början av december ger Ariton Förlag ut ”Över en fika i Svea Rike”, en novellantologi där 35 författare delar med sig av berättelser om sådant som skrämmer oss. Nour Al-houda Kanjo medverkar med novellen ”En stängd himmel”.

Dela gärna:

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.