Mitt sommarhem – Gunilla Eddeborn

Av Gunilla Eddeborn

Jag älskar att skriva och har skrivit i många år, framför allt om det jag känner. Jag har också skrivit ett par sagor som jag skickade till ett förlag, men som inte blev antagna. Dom hade fått så många barnboksmanus så dom kunde inte ta emot flera just då. Jag fick dock gott omdöme och sa att dom tyckte dom var fina och att det var bra skrivet. Jag skickade även in en roman ett par år tidigare, men den blev inte antagen. Skickade bara till ett bokförlag, men skulle naturligtvis skickat till flera.

Jag skriver från hjärtat och lade ut en text på Facebook för att se om någon tyckte om det jag skrev. Jag fick en sån fin respons från många av mina vänner och en kvinna hörde av sig och frågade om jag ville få min text tonsatt med sång och musik. Jag blev överraskad och glad och tackade ja och så började vårt samarbete. Hon och hennes kompanjon har nu satt sång och musik till ett trettiotal texter och en CD med tolv låtar har det blivit.

Iden till min novell fick jag efter att under tre somrar när jag var mellan sju och tio är vistades på landet hos en familj. Det var barn som bodde i stan och som behövde komma ut på landet. Det är en traumatisk upplevelse som jag bearbetat men ändå aldrig glömmer. Det jag vill visa med min novell är relationen till framförallt kvinnan i familjen där jag bodde.

Skrivandet betyder mycket för mig och är något jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag brukar få ett par ord i huvudet och sätter mig vid datorn och sen skriver jag direkt från hjärtat. Det är skönt och jag tycker det är roligt.

Min favoritplats är i soffan i vardagsrummet vid datorn.

Min senast lästa bok är  Felicia försvann av  Felicia Feldt  Dotter till Anna Wahlgren

Mitt bästa skrivtips är att sätta sig direkt och skriva det som dyker upp i huvudet och från känslorna, sen efteråt går jag igenom texten och ser vad eller om man skall ändra något.