Julia – Elisa Moberg

Av Elisa Moberg

Elisa MobergJag är nitton år och avslutade i våras tre tuffa men fantastiska år på Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås. Under höstterminen har jag gått en mycket rolig, givande och utvecklande kurs i Kreativt skrivande A på Södertörns Högskola och hoppas nu på att kunna fortsätta utvecklas i mitt skrivande på egen hand. Kreativitet har alltid varit en stor del av mitt liv i och med att jag så länge jag kan minnas hållit på både med musik och skrivande. Språk i sig är också någonting som intresserar mig, och i vår flyttar jag till Italien i några månader för att utveckla min italienska. Jag hoppas på att i framtiden få arbeta med just skrivande och språk på ett eller annat sätt. 

Jag började skriva och fantisera ihop historier redan när jag var liten, och jag är glad att intresset har hållit i sig så länge. Tidigare ägnade jag mig framför allt åt noveller och kortare berättelser, men i och med gymnasiet började jag intressera mig även för andra typer av texter som till exempel krönikor. Jag har nyligen avslutat en kurs i Kreativt skrivande A på Södertörns Högskola, och den har varit väldigt givande och rolig. I och med denna öppnade jag ögonen ännu lite till och fick prova på genrer och texter som jag aldrig tidigare provat på. Jag känner att jag verkligen har utvecklats i mitt skrivande och ser fram emot att framöver fortsätta denna utveckling.

Hur fick du idén till din novell?
En av de främsta anledningarna till att min novell blev till det den är, är att jag ville skriva om någonting som jag tidigare inte riktigt har satt mig in i och skrivit om. Visst har jag skrivit mycket om relationer förut – faktum är att det nog är det jag skriver om mest – men just familjerelationer är något som jag inte har fokuserat på så mycket. För mig har det ofta, faktiskt ganska omedvetet, handlat mycket om kärleks- och vänskapsrelationer. Kanske främst kärlek, för det är, enligt mig, något av det mest komplexa och intressanta som existerar.  

Men allra mest kommer inspirationen och idén nog från mig själv, min omgivning och mina egna erfarenheter. Till slut hamnar vi ju ändå alltid där, eller hur? I våra egna tankar och upplevelser. Utan dessa skulle jag inte ha någonting alls att skriva om. 

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivande är och har så länge jag kan minnas varit en stor del av mig. Det är det jag tycker mest om att göra, och det är det som ter sig mest naturligt för mig. Redan i lågstadiet var det roligaste jag visste just att skriva sagor och berättelser. Jag skrev om skogsmöss som gick vilse i skogen, sköldpaddor som inte hade några vänner och annat som föll mig i smaken. Även om jag, tråkigt nog, inte alltid känner mig lika inspirerad och manad till att skriva som jag gjorde på den tiden så vet jag att skrivandet alltid kommer att finnas med mig. För någonting som man älskar släpper man inte taget om hur lätt som helst. 

Beskriv din favoritskrivplats
Någonstans i mitt hem, antingen vid köksbordet, i soffan eller i sängen. Eller också, om jag är på det humöret, på något café någonstans – helst i en stad där jag inte riskerar att stöta på någon jag känner. 

Senast lästa bok
Hundraåringen av Jonas Jonasson.

Ditt bästa skrivtips
Ha tålamod. Att skriva kan ibland vara ett rent helvete, och de allra flesta stöter i skrivprocessen på hinder. För mig är det viktigaste att acceptera att dessa hinder är en del av skrivandet, och att de faktiskt också tillför någonting. Har du en idé som du tror på och som du verkligen vill få ner på papper så sluta inte så fort det blir jobbigt, utan ha tålamod och låt det ta den tid det tar. Då kommer det att bli bra till slut. 

Dela gärna:

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.