Fem frågor till Pernilla Kipping

I slutet av september ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Loser” där 30 författare delar med sig av berättelser om förlorare. Pernilla Kipping medverkar med novellen ”Vem vet, om en stund kanske himlen är blå igen”.

 

Berätta kort om dig själv
Jag och min familj gör just nu en efterlängtad ”omstart” av livet. Min son föddes svårt sjuk för åtta år sedan. Att ha honom på sjukhus i sex månader och samtidigt ha en tvååring hemma var fruktansvärt tufft. Med assistans dygnet runt kunde vår son flytta hem men stressen, oron och sömnbristen kostade på, vilket för mig resulterade i utmattning och bröstcancer tre år senare. När jag väl hittat tillbaka till livet kom ett rejält bakslag med ny utmattning och ny bröstcancer. Den här gången har jag låtit återhämtningen ta längre tid och istället för att hitta tillbaka fokuserat på att ta mig vidare, till något nytt. Det känns äntligen som att jag är på rätt väg.

Nu skriver jag på min första bok där jag vill dela med mig av ”mina nycklar”, som hjälpt mig igenom cancern och vidare till livet igen.

Hur fick du idén till din novell?
Efter ett tips från en vän började jag söka efter novelltävlingar och hittade Ariton Förlag. Först tyckte jag att ämnet ”Loser” var lite väl dystert men tänkte att något borde jag kunna skriva på det temat. När jag väl satte fingrarna mot tangenterna flöt texten på, som av sig själv. Jag kände mig modig som skickade iväg den men hade ingen tanke på att jag skulle bli utvald. Jag blev superglad när jag fick beskedet men tänkte plötsligt ”vill jag verkligen dela detta”. Men skriva vill jag, och jag vill att de tuffa åren jag och familjen har bakom oss ska komma till nytta. Om jag, genom att dela med mig, kan hjälpa någon annan att ta sig igenom en kris så får de här tuffa åren en mening och det skulle göra mig väldigt glad.

Vilka är dina tankar kring begreppet loser?
Jag känner mig som en lyckligt lottad loser idag. De prövningar, besvikelser och misslyckande jag gått igenom har definitivt berikat mitt liv på många sätt. Jag har lärt mig så mycket, om mig själv, om vad som är ”viktigt på riktigt” för mig, om medmänsklighet och om kraften som finns inom oss, om vi bara ger den utrymme. Om man vill vara lycklig tror jag man måste våga vara en loser emellanåt. Det är där man lär sig vad lycka egentligen handlar om och att ta tillvara på lyckan de stunder den dyker upp i livet.

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivandet har varit ett måste för mig för att bearbeta det jag gått igenom. Jag har skrivit överallt under de här åren, i mobilen, på datorn, i små anteckningsblock, på kvitton och använda kuvert. Det händer ofta att jag inte alls minns texter jag skrivit. Att sätta ord på situationer jag upplevt har även gett mig förklaringar till att jag mått som jag mått, eller agerat som jag gjort. Annars hade nog mycket fortfarande varit svårt för mig att förstå. Prövningarna har kommit så tätt att jag inte riktigt hunnit landa och hitta mig själv emellan, men genom att jag kunnat gå tillbaka och läsa mina texter har jag ändå lyckats fortsätta framåt med ”hela mig”. Nu, när vi väl startat om, känner jag mig både stark och klar över vilken riktning jag vill ta i livet, även om jag fortfarande behöver ta små steg framåt och vila ofta.

Vilken bok/vilka böcker ser du fram emot att läsa i sommar?
Jag ser fram emot att läsa BLISS, Maria Borelius uppföljare till boken Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil, och så hoppas jag få läsa mitt eget färdiga bokmanus.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.