Fem frågor till Dennis Ariton

I slutet av september ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Loser” där 30 författare delar med sig av berättelser om förlorare. Dennis Ariton medverkar med novellen ”Passa in”.

Berätta kort om dig själv
Industrielektriker, tryckare, väktare, NLP-coach, eventchaufför och bokförläggare. Jag har haft många roller i mitt liv och varenda en har kommit till genom tillfälligheter. Gymnasiestudierna ledde visserligen till att bli elektriker, men det var en tillfällighet att det var just den utbildningen jag kryssade i när jag gick i grundskolan. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle bli när jag blev stor, och jag vet fortfarande inte. Att resan i personlig utveckling så småningom lockade mig att studera NLP var inte heller någon slump men att träffa människorna som väckte mitt intresse var det. Att jobba som väktare och träffa mängder med människor och personligheter ökade bara min vilja att lära mig teorin om hur vi tänker och varför vi gör det. Men resan hade tagit betydligt längre tid om jag inte mött de människor jag mött.

Min näst bästa älsklingsfloskel är att jag är en produkt av mina erfarenheter. Utan mina upplevelser och insikter så hade jag inte varit den jag är idag. Morgondagens insikter skapar den jag blir imorgon. Min absoluta favoritfloskel är att varje dag med ny kunskap är en bra dag.

Hur fick du idén till din novell?
Jag hade ingen idé om novell, men efter att ha sett ett avsnitt på Netflix som inkluderade The Doom Patrol (DC Comics) så var jag i allra högsta grad delaktig när idén till boken föddes.

Novellen kom till mig först efter ett tag när jag filosoferat över det faktum att vi alla växlar mellan att se oss och andra som losers och att se oss som vinnare. Ibland kan vi till och med vara både och, samtidigt.

Vilka är dina tankar kring begreppet loser?
Livet är fyllt av överraskningar och lärdomar men att vara en loser är ofta ett val. Vi väljer hur vi ska förhålla oss till livet och universum och allting och vi väljer även vilka förväntningar vi lägger i saker och ting. Om våra förväntningar inte möts föds en loser. Antingen i oss själva eller i vår omgivning. Det är lite som ett tråkigt jobb. Man kan gå runt och hata allt och alla och framför allt sitt jobb, eller man kan ändra inställning, förväntning och förhållningssätt. Alla situationer går inte att skifta från loser-stämpeln, men min uppfattning är att de allra flesta gör det.

Vad betyder skrivande för dig?
Att skriva är inte livsviktigt. Det är åtminstone inte lika viktigt som att tala, vitsa, skämta, leka med ord, finna dubbla budskap eller över huvud taget tänka. Åtminstone för mig. Min förmåga att skriva intressant är tämligen begränsad i jämförelse och jag uppskattar att ta del av andras briljans på området. Men att kunna uttrycka sig i skrift, på ett sätt som skapar ett naturligt läsflöde, imponerar stort på mig. Många författare kastar ur sig orden i en jämn ström utan att fånga läsaren, men då och då dyker riktiga litterära stjärnor upp på himlen och det är en ynnest att få ta del av deras alster. Kanske är det därför jag lockas mer av det talade ordet än det skrivna, för att det inte finns tillräckligt många Douglas Adams därute.

Jag älskar att överraskas. Jag ser hellre en bra stand up comedy på Netflix än läser en bok.

Vilken bok/vilka böcker ser du fram emot att läsa i sommar?
Jag ser fram emot att läsa klart ”Världens Tak” av Jan Björkman. Han vet hur man använder språket på ett elegant sätt och jag hoppas han fortsätter sitt skrivande. Tyvärr har jag inte så mycket ro att läsa böcker eftersom allt tid som ägnas till läsning går åt till manus. Men Jans bok har fångat mig. Jag vill bara läsa klart den också.