Ensam mot havet

Av Daniel Brandt

Berätta kort om dig själv
Jag är en nybliven Lundabo med bakgrund som produktdesigner och grafisk designer. Nuvarande art director på en filmbyrå i Malmö. Trots en synskada vägrade jag att ge upp min barndomsdröm att arbeta med bild och form.

Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Jag har länge funderat på att skriva om min synedsättning. Mycket för att jag kan bli lite trött på att det så sällan diskuteras kring mellantinget av fullt seende och inte seende. Spännvidden är både enormt bred och mycket mer komplex än så.

Alltför ofta har jag personligen råkat ut för att bli bemött av osäkerhet eller ren okunskap, varför jag helst döljer min funktionsnedsättning offentligt. Det kan förstås också bli rejält ansträngande att ständigt bli påmind om sina bristande förmågor,. Som genom att berätta om dem för varje människa som kommer i ens väg. Så jag tänker att det kunde vara intressant att faktiskt skriva om min situation istället.

Nu har jag turen att kunna fungera relativt normalt, men nog finns det mycket som är svårare för mig att göra än någon som är fullt seende. Och det finns faktiskt också en del saker som jag kan göra bättre. Det känns bra att kunna ge en bredare bild kring vad det kan innebära att leva med en synnedsättning.

Hur känns det att skriva om sitt liv?
På samma gång självklart och lite skärrande. Jag inser förstås att jag förmodligen berättar mer om mitt liv än en del helst skulle vilja veta.

Visst finns det därför en oro att min uppriktighet kan skrämma upp personer i min närhet. Men samtidigt finns det inget att dölja. Jag har valt att alltid vara uppriktig kring min situation, utan att söka medlidande eller någon form av fördelar gentemot andra.

Men jag brukar välja noga vad jag delger till människor utanför min närmsta krets. Det är så lätt att det blir fel. Fördomar och okunskap hos andra kan sätta stora begränsningar för mig. Så jag brukar vänta med att berätta tills jag kunnat visa vad jag faktiskt går för – i synnerhet professionellt.

Vad betyder skrivande för dig?
Jag har alltid älskat sagor och berättelser. Redan som liten började jag experimentera med att skapa egna på familjens gamla skrivmaskin. Jag tecknade också mycket som barn och fann snart att ord kunde förstärka bilderna – fylla dem med ännu mer handling. Inspirerad av min barndoms filmer och gamla klassiker inom de fantastiska genrerna, funderade jag ihop allt mer komplicerade världar. Det är kanske just det som jag alltid gillat bäst.

Kreativt skapande är nästan som magi. Det är helt underbart att få sjunka in i det, låta det ta över en. Men det kan också vara lite skrämmande. Ibland kommer det fram helt oväntade saker ur ens inre, som plötligt blir en del av berättelsen. Det är en väldigt spännande process.

Samtidigt är det föstås också lite som en drog. Och det finns aspekter i skrivandet som kan bli nästan destruktiva. Det gäller att hålla det i balans för att må bra. Skapandet får inte ta överhand, men jag klarar mig inte utan det. Faktum är att jag kan bli bitter och rastlös om jag inte får utlopp för min kreativitet. Så visst finns det något av självterapi i skapandet också.

Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Det är förstås en riktigt svår fråga. Jag har funderat på den tidigare utan att komma fram till ett bra svar. Kanske för att mina favoriter har skiftat ganska mycket under åren. Givetvis finns det de som stannat med mig sedan ungdomen eftersom de gjorde ett sådant stort intryck. Som Möte med Rama av Arthur C.Clarke och George Orwells 1984. Men kanske faller ändå valet på Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi. En fascinerande historia med en fantastisk bredd som jag alltid sett som en förebild i mitt egna skrivande. Fast det är förstås tre böcker i en, så frågan är om det gills.

I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Daniel Brandt medverkar med ”Ensam mot havet”.