Över en vinterfika med Mirjam Lindahl

Berätta kort om dig själv
Jag är entreprenör och kreatör, bosatt i Linköping med man tre barn och hund. Jag driver eget företag, ord-och tonmakeriet VOKAL, där jag frilansar som sångerska, verkar som borgerlig begravningsofficiant och vigselförrättare samt skriver, både skönlitterärt och copyartiklar åt två tidningar i Linköping och Norrköping. I samband med de uppdragen har det också blivit en hel del fotografering vilket är jättekul. Jag älskar att få skapa. Med ord och ton och nu även med bild!

Hur fick du idén till din novell?
Stommen till den fanns i en skrivuppgift vi gjorde på Skrivarlinjen jag gick 2014. Jag tycker om att skriva berättelser med en lite oväntad avslutning. Att vända och vrida lite på berättandet och infallsvinklarna så att läsaren får vänta ända till slutet innan allt är uppenbart, liksom.

Känslan i den här berättelsen, att vara “fel” och försöka bli “rätt”, tror jag att många människor kämpar med under olika skeden i livet. Om det sen är stort eller smått spelar egentligen ingen roll, allt står ju i relation till den egna livssituationen. De egna erfarenheterna.

Vad betyder skrivande för dig?
Mycket! Att få utlopp för kreativiteten och samtidigt få skriva av sig tankar och funderingar. Istället för att grubbla. Jag formulerar mig alltid. Inne i huvudet. På promenader, i tv-soffan, i bilkön… Det är som att musicera. Bra texten har en rytm, ett flöde. Musiken och skrivandet, ja själva skapandet är friskvård för mig!

Senast lästa bok?
Läste om Per-Olov Enquists Kapten Nemos Bibliotek för säkert femte gången.

Vad är ditt favoritfika?
På hösten som nu, gärna en surdegsmacka med nåt gott pålägg. Brie och salami kanske. Och så kaffe latte till.