En nyfunnen vän
”Ibland kan jag se mitt livs händelse som ett pärlband, där varje pärla representerar ett viktigt skeende. De flesta pärlor är små, men så finns det några större. En stor pärla var förstås det som hände den där sommardagen när jag var fem år, det där som jag förträngde. Och en annan var kampen för livet i en sjukhussäng 45 år senare. I den kampen kom insikten att jag verkligen ville leva mitt liv efter att i flera år kämpat mot en livsleda. Nu fick jag en andra chans och den ville jag inte kasta bort. Det var upp till mig, bara mig, vad jag gjorde med den gåvan. Eftersom smärtan varit en ständig följeslagare i mitt liv, något som jag bekämpat och försökt droga ner, förstod jag nu för första gången att det var dags att ta reda på själva orsakerna istället för att försöka fly.”
Som femåring blev Gunnel Saric våldtagen, en händelse så smärtsam att hon förträngde den i större delen av sitt liv. Trots det så påverkade den henne genom åren både i hennes relation till sig själv och omgivning. Den låg där under och skavde, viskandes om skam, skuld, orenhet och att inte vara något värd. Det var här smärtan började komma in i hennes liv, pyste in och tog plats.
När hon i vuxen ålder hölls vaken av sin fibromyalgi bestämde hon sig för att skriva ett brev till smärtan. Skrivandet, som tillsammans med läsandet, varit en tillflyktsort, en terapi, i så många år blev så även nu. Hon valde att se på smärtan med nya ögon, istället för en fiende som skulle bekämpas blev den nu en vän, dock en än så länge missförstådd sådan. Istället för att döva började hon nu lyssna, och skrivandet fortsatte. I juni 2013 kom hennes bok Min vän Smärtan ut, där hon inte bara skriver om sin egen resa utan även delar med sig om tips och övningar för att hjälpa andra.
Under processen att försöka förstå sin smärta hade hon skaffat sig de redskap hon behövde för att klara av att tackla minnet som varit förträngt så länge. Idag kan hon stolt säga att hon klarade det! Hon är fri. Fri från skammen, skulden och känslan av orenhet. Och sista steget i hennes behandling, efter att hon släppt ut all sin vrede, var att förlåta för att kunna gå vidare i livet.
Idag är hon tacksam för alla händelser, även de smärtsamma, då hon inser att det är de som format och gjort henne till den hon är idag. Idag har hon slutit fred med smärtat och hittat en inre frid. Hon är fri.
Är du intresserad av att höra mer om Gunnel, kan göra det här.
