Över en fika med Katherine Walsh
Berätta kort om dig själv
Livets berättelser fångade mig redan som liten och jag antar att det är där läsandet och skrivandet har sin rot för mig. Att skiva är nog för mig att försöka förstå och fånga det där subtila som vi kallar vardag. Jag tror inte att man någonsin helt kan beskriva någon annans känslor i fiktion, det man skriver kommer ju att filtreras genom personen som skriver historien. Allt man kan göra är att med orden man besitter försöka nå till det som kanske är lite lika för någon som läser.
Jag bor i Stockholm och har tre fantastiska vuxna barn. I mitt egna företag ingår arbete med hundar, foto och skrivande.
Hur fick du idén till din novell?
Den kom av livets sköra som är ständigt närvarande i alla våras liv.
Hur sorterar du i din bokhylla?
Hm, just nu är min “bokhylla” på många olika platser i mitt hem. Jag tycker om att ha de böcker som betyder mycket för mig nära inpå, så de är spridda på lite olika ställen, men de som befinner sig i en bokhylla sorterar jag efter hur de relaterar till varandra i ämne oavsett om det är en faktabok eller något skönlitterärt.
Vilken är din mest heliga plats?
Det skulle jag nog säga är där jag får vara med dem jag älskar.
Vad är du mest rädd för?
Jag rädd för alla typer av våld som medvetet gör människor och djur illa, oavsett vad skälet till det är. Det gör mig – som en av de andra medverkande i boken; Håkan Lindgren sa i sin presentation;
“… vettskrämd”.
