Över en fika med Gunnel Saric

Berätta kort om dig själv
Jag har under större delen av mitt liv använt skrivandet som ett sätt att försöka förstå känslor och tankar, att få ner dem på papper gör dem tydligare. Jag skriver ofta i brevform; till mitt ego, till svartsjukan, till smärtan men även till verkliga personer om saker som jag vill reda ut. Det är inte alltid jag skickar dem, bland räcker det att jag får vara tydlig inför mig själv. Jag bloggar också, det är ett sätt att dela med mig av mina insikter och erfarenheter. Så att så skriva är livsviktigt för mig. Det är också där jag kan vara i flödet, när jag glömmer tid och rum, för den nästan extatiska känslan av skapande.

Hur fick du idén till din novell?
Jag hade en mycket stark, skrämmande och samtidigt hoppfull dröm en natt. Dagen efter, när jag efter frukosten öppnar Facebook ser jag att Ariton Förlag söker författare till en novellantologi om just rädsla. Då blev det plötsligt så självklart att jag skulle använda min dröm till en novell som handlar om rädslan för dolda manipulativa krafter som vill suga ut vår jord – och därmed de flesta av oss som lever av den – för egen vinnings skull.

Hur sorterar du din bokhylla?
Jag sorterar mest efter genre – på mitt eget vis. Så det kan verka lite huller om buller, men jag försöker även sortera efter författare. Jag har en bokhylla för skönlitteratur och en för faktaböcker. För några år sedan katalogiserade jag mina faktaböcker, eftersom jag använder dem mycket som referenser i mitt författande, men nu har det nog slunkit in några nya som inte står med.

Vilken är din mest heliga plats?
Jag har flera smultronställen ute i naturen, ställen där jag kan vara för mig själv, där jag kan hämta kraft. Och hela mitt hem. För några år sedan bestämde jag mig för att ge bort allt jag inte behövde och flytta till något mindre. Nu bor jag själv i en liten etta på 28 kvadrat och allt jag har kvar fyller ett syfte. Ett hem för kreativitet och återhämtning, för glädje och eftertanke.

Vad är du mest rädd för?
Jag upplever ingen större rädsla längre, tror jag har mött och utmanat de stora jag haft. Kanske dyker nya upp, men det tar jag den dagen de kommer.

Vem fikar du helst med?
Oftast fikar jag faktiskt med en faktabok tillsammans med min anteckningsbok. Jag upptäckte hur mycket jag gillade det när jag studerade, hade lättare att plugga på café och restauranger än på bibliotek. Många idéer i mitt författande har jag också fått över en fika. Eller ett glas vin. Det är som om själva miljön eggar min kreativitet.

Annars fikar jag gärna med min dotter, det är nästan enda gången vi kan prata i lugn och ro -utan tre små barn och en man som vill ha uppmärksamhet.

Egentligen fikar jag med allt och alla som ger mig inspiration och glädje.

 

Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar, filosoferar och löser världsproblem. I början av december ger Ariton Förlag ut ”Över en fika i Svea Rike”, en novellantologi där 35 författare delar med sig av berättelser om sådant som skrämmer oss. Gunnel Saric medverkar med novellen ”Där kärlek inte finns”.

Dela gärna:

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *