En bok får liv

Av Eva-Marie Janelo
Författare till ”Känslomässiga Ärr – Läkning genom Österländsk Visdom
Utgiven av Neosoma Förlag 2012  

Det var under midsommarhelgen 2009 som en stark insikt greppade tag om mig – ”Det är dags nu – Det dags att jag börjar få ner orden som lever inom mig”!

Flera år tidigare hade flera av mina klienter uttryckt en önskan att jag skulle skriva en bok som kunde förklara den kinesiska medicinen på det sätt som jag gjorde i mitt dagliga arbete på kliniken. Jag blev inspirerad, men kände mig tveksam till min förmåga att i text beskriva mina erfarenheter av såväl tillämpningen av den omfattande kinesiska medicinen som teorierna som ligger till grund för kunskaperna. Jag var ju ingen författare! Jag var ju inte skolad i att skriva! Inte kan väl jag!

Eva-MarieNu var jag mitt uppe i en smärtsam skilsmässa. Tårarna verkade aldrig ta slut, ångesten vibrerade oavbrutet inom mig. Både tankar och känslor hade hamnat i ett enda kaos. Under den här midsommarhelgen, i samtalen och de frågor som mina vänner ställde mig blev det uppenbart i mig hur mycket jag tappat bort mig själv och den väg som var min. Jag fick bland annat de kloka frågorna – ” Var i dig själv mår du som bäst? Hur kan du omvandla din smärta till något som ger dig din kraft tillbaka? Vilka råd hade du gett till en klient som befinner sig just där du är just nu?” Ja, hur hade jag väglett en annan människa just nu? Jag gick in i mig själv och fann det rum där jag kunde finna tillbaka till min egen kraft. Den oskrivna boken inom mig fick på ett kort ögonblick en tydlig struktur och på tåget hem öppnade jag min dator och orden kom och formades till kapitel efter kapitel helt av sig själv.

Till en början visste jag inte vad som skulle bli av mina ord. Tankarna fladdrade förbi i mig. Vem skrev jag för? Skulle detta bli en faktabok? Skulle min text enbart växa fram till ännu en av de självutlämnande berättelser som svämmades över på marknaden? Vem skulle vilja läsa denna bok? Skulle något förlag vilja ge ut den? Till sist släppte jag alla dessa frågor när jag förstod att de skrivna orden först och främst skulle få en viktig läkande roll för mig personligen. Sedan fick jag se vart de ledde! Mina erfarenheter, både de yrkesrelaterade men på djupet även mina personliga, fick struktur och började vävas samman till en pedagogisk berättelse om hur den österländska medicinen är uppbyggd och fungerar.

När jag skrivit i en månad bad jag några av mina närmsta vänner läsa mitt manus och komma med reflektioner. Var det något att ha? Förstod de mitt budskap? ”Vad bra du skriver! Vilken stark berättelse!” var de första spontana reaktionerna. Den uppmuntran gav mig självkänsla att fortsätta – kanske hade jag lite av ordets gåva i mig ändå, eller? Trots att jag varken var någon författare eller var skolad i skrivandets konst! Efter ett tag kom dock den viktigaste och rakaste reflektionen – ”Men vem skriver du för? Är detta verkligen vad du vill? Har du verkligen tänkt efter?”

Frågan fick mig att stanna upp! Var det trots allt inte bra? Hade de andra vännerna bara velat vara snälla när de sa att jag skrev bra? Självförtroendet sjönk i botten. Jag stannade upp i skrivandet. Övertygade mig själv att det jag såg som en bok för andra egentligen bara var en bearbetning i och för mig själv. Jag lämnade skapandet av ord i en månads tid.

Efter en månads paus tog jag fram mitt manus igen och tittade på det. Ja, hon hade haft rätt min vän – orden var bara för mig! Men – jag såg en ny potential, jag såg att innehållet skulle kunna omarbetas till något annat, det som hade varit min tanke från början. Så – jag skrev om hela boken! Jag sorterade ut essensen, omvandlade texterna, formulerade om berättelsen under två års tid. En av mina nära vänner erbjöd sig att korrekturläsa texterna efterhand de växte fram till nya kapitel beskrivna på helt nytt sätt. Jag bad fler människor i min omgivning att läsa mitt manus. Några kollegor fick rollen som faktagranskare. Jag valde också ut några personer som jobbar inom skolmedicinen – lät innehållet begripligt i deras öron? Var innehållet intressant även för dem eller lät det som rena rappakaljan? En tredje grupp människor som fick läsa hade absolut ingen medicinsk förankring varken i de österländska eller i de västerländska traditionerna. Förstod de något av innehållet? Vilka frågor uppstår i dem när de läser? Behöver jag formulera om så att de förstår? Med dessa människors reflektioner formade jag om texterna så att de skulle kunna nå så bred publik som möjligt – utan att tappa sitt syfte att på ett enkelt sätt beskriva den österländska medicinen!

När två år gått var det så dags att leta förlag. Jag hade valt att skriva boken färdigt innan jag involverade något förlag. Anledningen till mitt beslut var att jag inte ville riskera att vissa kanske kontroversiella bitar av innehållet skulle sorteras ut redan under skrivandets gång. Vad jag förstått är det vanligt att många skickar sitt manus för bedömning av förlag redan efter några kapitel. Det kanske är rätt för vissa människor, men det kändes inte rätt för mig. Om något förlag beslutade sig att ta sig an boken, då skulle det kännas helt ok i mig att kanske behöva göra förändringar i efterhand, men inte under skrivandets gång. Jag behövde bevara flödet i mitt skrivande, jag behövde vara mig själv ärlig och inte anpassa för någon annan just i det skedet!

Ett av de stora förlagen i Sverige visade intresse. Manuset gick till en andra genomläsning inom koncernen. Hoppet väcktes till liv – tänk om!! Efter fyra månade kom svaret – ” Vi vill säga att du skriver väldigt bra – MEN – boken har för smal marknad och du är ett okänt namn. Vi tackar därför nej och önskar dig lycka till i kontakten med andra förlag”.

Jaha, fyra månader hade spillts till ingen nytta var min direkta känsla! Jag kontaktade ett nytt förlag som var lite mer nischat. Jo, de var absolut intresserade av att läsa mitt manus! Jag skickade en kopia, tre månade passerade utan respons. Jag tog kontakt med frågan om vad de tyckte. Svart kom – de hade inte börjat läsa ännu! I detta skeda tappade jag tron på både mig själv och att boken någonsin skulle finna sin väg ut på marknaden. ”Varför ger du inte ut den själv?” Frågan kom från en av mina nära vänner som jobbat som grafiker. Hon hade då redan hjälpt mig med både omslagsbilden och illustrationerna till boken”. Men jag kan inget om bokutgivning! Jag har inte de ekonomiska resurser som egen tryckning och utgivning innebär!” var mitt svar. ”Men jag kan hjälpa dig med layout och undersöka möjligheterna med tryckeri! Din bok är bra och den måste bara få komma ut på marknaden!” Efter många funderingar bestämde jag mig för att ge min vän chansen att få hjälpa mig. Hon hade det grafiska kunnandet, jag hade min envishet, om än den legat i träda ett tag. Tillsammans påbörjade vi resan att ta reda på hur man bildar förlag, begärde in offerter från olika tryckeri i Sverige och från några andra länder, hur man skaffar ett ISBN-nummer, vart man ska skicka pliktexemplar osv. En hel natt i början av juni 2012 satt vi och jobbade med den sista korrekturgenomgången innan materialet gick i väg till det trycker vi valt.

En månad senare levererades en pall med böcker utanför min klinik. Med skräckblandad förtjusning öppnade jag en kartong och plockade upp en bok – MIN BOK!!!!!

Nu väntade en helt ny fas lansering, Bokmässa i Göteborg, registrera på Bokrondellen, marknadsföra till bokhandlare, hitta återförsäljare, väcka intresse hos journalister och bloggare så att de recenserade boken. I denna process blev mina sedan tidigare upparbetade nätverkskontakter viktiga. Att våga kontakta andra skribenter och etablerade författare om råd – hur hade deras väg sett ut? Hur hade de gjort i en viss fråga? Hur satte man priset för boken?

Jag blev faktiskt väldigt överraskad av hur givmilda de flesta människor var mot mig i att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. All support jag fick vill jag nu sprida vidare – i stunden finner jag stor glädje i att ha fått förtroendet att fungera som bollplank till en blivande författare som just nu håller på att forma sin debutbok.

Här kommer några av mina bästa råd:

  • Inventera vem du har i din vänskaps- och bekantskapskrets som vill och kan hjälpa till med olika saker i bokprocessen – textredigering, faktagranskning, layout, illustratörer, bollplank etc
  • Våga fråga etablerade författare och egenutgivare om tips och råd
  • Ta reda på ditt eget syfte med din bok – Ser du den som en självständig inkomstkälla? Ser du den som en förlängd reklambroschyr? Hur ser din plan ut hur du tänker sprida den? Ska du sälja den genom bokhandeln eller tänker du sköta försäljningen själv? Hinner du sköta distributionen själv?
  • Släpp aldrig din egen vision – om du anpassar för mycket till andra så förlorar boken sin själ!

Eva-Marie Janelo startade sitt företag Neosoma 1994 www.neosoma.se . Med sin utbildning i traditionell kinesisk medicin samt lasermedicin driver hon klinik i Eskilstuna samt föreläser och undervisar runt om i Sverige. Boken ” Känslomässiga Ärr – Läkning genom Österländsk Visdom” är hennes debutbok, utgiven på Neosoma Förlag 2012

Boken finns att köpa genom nätbokhandlare som Bokia och Bokus, fysiska bokhandlare runt om i Sverige, privata webshopar, Nålbolaget- grossist för litteratur och utrustning inom området akupunktur, en mängd akupunktörer runt om i Sverige som valt att fungera som återförsäljare. Boken kan även beställas direkt genom Neosoma Förlag och Eva-Marie signerar gärna boken om så önskas! Beställning skickas till: info@neosoma.se

Dela gärna:

Gästkrönikör

Webbtidningen Allt om skrivande bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.