Dolda handikapp och andra pinsamheter
Av Elisabeth Magnusson Rune
Berätta kort om dig själv
Jag är en utbränd ekonom som hoppat av ekorrhjulet och nu satsar på en gammal dröm, nämligen den att förverkliga mina författarambitioner. Efter att ha arbetat i många år med olika typer av texter och texthantering, kändes det naturligt att kombinera mitt skrivande med att arbeta med det skrivna ordet. Med en bok och fyra noveller publicerade, känner jag att jag är på rätt spår. Jag arbetar idag som lektör, korrekturläsare, språkgranskare och manusutvecklare – när jag då inte skriver på mina egna manus.
Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Jag kände direkt att jag hade något osynligt som jag ville förmedla till min omgivning. Med ett arv från min pappa som jag upplevt som pinsamt handikappande i perioder, kändes det viktigt att berätta om en begränsning jag tvingas leva med. Ett dolt socialt handikapp som det inte finns något botemedel mot.
Hur känns det att skriva om sitt liv?
Jag har i större delen av mitt liv känt mig dum och frustrerad. Varför kunde andra det jag inte kunde? Varför kunde jag inte lära mig? När jag som vuxen insåg att det fanns ett namn på min begränsning, en diagnos, kändes det som en stor lättnad. Det var inte bara jag och min pappa som var så här konstiga. Det fanns fler som oss. Och vi är inte ointelligenta eller nonchalanta. Jag fick ett stort behov av att skrika ut denna min nya insikt. Jag är helt normal – jag har bara denna lilla begränsning i hjärnan som i sin tur ger andra fördelar. Så det känns väldigt bra att blotta mig på detta sätt då jag hoppas att jag och mina gelikar kommer att få större förståelse efter detta.
Vad betyder skrivande för dig?
Att skriva har alltid varit viktigt för mig. Att få uttrycka mig. Att få ha åsikter och synpunkter. Att få berätta. Jag har alltid haft lättare att uttrycka mig skriftligt än muntligt. Inte för att jag är blyg eller har svårt att prata inför folk. Men jag har lättare att hitta orden, uttrycken, det jag vill säga, om jag får skriva ner det i stället för att prata det. Jag skickar hellre ett mail än ringer, just för att jag då bättre får fram vad jag vill.
Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Det skulle vara en tom anteckningsbok. Jag skulle smuggla med mig en penna också och så skulle jag skriva dagbok över min tid på den öde ön. Som givetvis skulle bli en bestseller när jag väl blev räddad och förd tillbaka till civilisationen.
I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Elisabeth Magnusson Rune medverkar med ”Dolda handikapp och andra pinsamheter”.
