För att varje dag kan vara den sista – Lars Thunell

Av Lars Thunell

Lars Thunell är ingen ungdom längre, även om hans skrivande ibland tenderar att präglas av ungdomens naiva förhållningssätt. ”Jag skriver på gehör. Jag skriver det jag känner för.”

Ja, ni förstår.

Det strukturerade skrivandet är inget som den här författaren anammar. Istället hänger han sig allt som oftast åt mer eller mindre oplanerade kreativa utbrott vid tangentbordet. Och kanske är det just därför som han på senare tid valt att uttrycka sig i korta berättelser. Det hela blir liksom mer begripligt i denna form.

Ett av hans senaste påfund är att låta huvudpersonerna kliva över i varandras berättelser och interagera med varandra, vilket ställer höga krav på såväl läsaren som författaren, som börjar ana att tilltaget nog kräver ett alltför stort mått av planering.

Vad det kommer att sluta får tiden utvisa.

Om mig som författare
Jag skriver väl för tusan hur jag vill.

Det är ingen bra inledning, jag vet, men det förklarar till viss del varför jag efter 15 års skrivande endast är ansvarig för en ynka ISBN-notering i rullorna. 10 000 spänn för en låda undermåligt korrekturlästa print on demand-böcker som fortfarande ligger gömda någonstans i källaren.

Egensinniga krumsprång är inget framgångskoncept, men det är ett förbaskat roligt sätt att skriva på, oavsett om det gäller äventyr, kriminalhistorier eller korta berättelser. Jag har provat på det mesta.

Nåväl, som författare går jag på intuition. Jag känner mig fram i mina texter och har egentligen ingen plan när jag sätter mig ner för att skriva. Texterna har en tendens att forma sig själva till berättelser och jag slås ibland av häpnad över resultatet. Vad bra! Vad uselt!

Vad skriver du?
Humor och ironi är roligt. Jag har tillsammans med en av landets hyllade kriminalförfattare skrivit en synnerligen elak-rolig bok som vi söker lämpligt förlag till. Därutöver skriver jag på en serie korta berättelser om människor i Göteborg. Och skam den som ger sig, jag har precis rotat fram ett romanmanus som legat och mognat i byrålådan. Med ny intrig och högre tempo kan det här mycket väl komma att bli mitt stora genombrott.

Vem är din favoritförfattare och vilken fråga vill du ställa henne/honom?
Jag är en dålig läsare. Så är det. Jag läser få böcker och alldeles för sakta för att mitt intresse ska upprätthållas. Jag har en bunt böcker på nattygsbordet. Hälften är till hälften lästa.

Men jag uppskattar verkligen en god satiriker från tid till annan. Joseph Heller är min favorit. ”God som guld”, ”Någonting har hänt” och ”Moment 22” plöjde jag från pärm till pärm.

Om han fortfarande levde och hade för vana att svar på mail, skulle jag fråga honom: Är det mänskliga psyket du tränger in i ditt eget eller påhittat?

Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med dig EN bok – vilken skulle det vara?
Bibeln. I den kan man få ett och annat tips om man skulle få för sig att starta upp en ny religion. Ensamheten är tokighetens moder.

Vilka är dina tips för att skapa tid för skrivande?
Ha alltid en anteckningsbok med dig och passa på så fort du får en stund över och känner dig kreativ. Ett tips: Tänk på handstilen så att du kan läsa det senare. Det är inte roligt när den där superba formuleringen är en radda kråkfötter och inget annat.

Vad är ditt bästa tips för att ta dig ur skrivkramp?­
Jag tillhör de lyckligt lottade som inte har detta problem. Snarare förhåller det sig tvärt om, jag kan uppleva att jag ibland är lite för kreativ för mitt eget bästa.

När den dagen kommer då jag sitter där med en tom Word-sida framför mig, då ska jag ta en promenad, en fika och återvända till tangentbordet och gå loss i OAS, Omedelbart Antistrukturellt Skrivande. I det undermedvetna ligger mycket fördolt, kanske rent av en bästsäljare som väntar på att förlösas. 

Författaren bloggar högst oregelbundet på markelborg.wordpress.com

I början av juni ger Ariton Förlag ut novellantologin ”Insikter” där 32 författare delar med sig av om hur och varför folk kommit till insikt. Lars Thunell medverkar med novellen ”För att varje dag kan vara den sista”.

Alla har vi hört uttrycket ”att komma till insikt”. För de flesta av oss innebär det att förstå, verkligen förstå, innebörden av en händelse, något vi varit med om eller som vi hört. Insikt – det är ett ord som sällan upplevs som särskilt laddat, men som ofta kostat både blod, svett och tårar att komma till. En insikt kan se ut på många olika sätt och betyda olika mycket beroende på vem du frågar.