Att försonas med det undanträngda

Av Christina Johansson

Berätta kort om dig själv
Jag heter Christina Johansson och är född i Malmö, men är bosatt i Teckomatorp, Skåne, tillsammans med min man och tonårsson sedan 2014. 2003 fick jag diagnosen ms (multipel skleros), vilket har påverkat mitt liv på många olika sätt, både fysiskt och psykiskt.

Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Projektet Under ytan kom precis i rätt tid, när jag var tvungen att se över mitt liv, mitt betéende och mina attityder. Att medverka i projektet blev naturligt för mig.

Hur känns det att skriva om sitt liv?
Att skriva om mitt liv var inte så dramatiskt som jag trodde. När jag började skriva självbiografiskt stod jag inför ett vägval, att våga vara öppen om vem jag är, eller att fortsätta vara rädd för hur andra uppfattar mig. Det var en nödvändighet för mig att tänka om och välja rätt. Skrivandet blev liksom en del av det valet.

Vad betyder skrivande för dig?
Att skriva är för mig ett sätt att utveckla mig själv. Jag blir medveten om hur jag tänker, men även hur jag förhåller mig till olika händelser och till andra människor. Jag har också en förhoppning om att genom skrivandet kunna dela med mig av mina tankar, inspirera och beröra.

Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Om jag tvingades att leva på en öde ö med bara tillgång till en enda bok skulle jag välja ljudboken Långsamhetens lov av Owe Wikström, vilket skulle vara fullt möjligt eftersom Robinson Crusoe har varit där före mig och glömt kvar sin laptop och powerbank. Långsamhetens lov har jag lyssnat på många gånger och är en fantastisk essäsamling som ger mig både kraft och nya idéer. Dessutom gillar jag Owe Wikströms norrländska stämma som gör mig lugn och trygg, vilket är nödvändigt om jag ska vistas en längre tid på en öde ö.

I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Christina Johansson medverkar med ”Att försonas med det undanträngda”.